Recension - Blu-ray/DVD

Allt står inte rätt till i den lilla byn. Det finns något okänt ute i de omgivande skogarna. Det är något som Johanna blir varse om när hon kommer till samhället för att hälsa på sin mamma. Sakta men säkert får hon veta mer och mer om de mystiska försvinnanden och händelser som skakat byn den senaste tiden. Vad är det för störningar som hörs på radion? Vad är det för stor hund som springer omkring? Frågorna växer i antal hela tiden, men svaren låter dröja på sig…

”Kraftverk 3714” är titeln på en ny, svensk scifi-rysare som precis släppts ut på marknaden. Till skillnad mot de svenska filmer vi är vana vid innehåller den här varken Noréndoftande drama eller Micke Persbrandt, vilket känns mer än välkommet! I och för sig förväntar man sig nästan att få se Rikard Woolf på motorcykel med Helena Bergström på bönpallen när vi först blir presenterade för den lilla byn i filmen, men SÅ ohyggligt skrämmande blir det som tur är aldrig!

Under drygt två timmar får vi följa Johanna och hennes vän William på deras väg mot att försöka lösa det mysterium som höljt hela samhället som i en dimma. Jag vill verkligen inte avslöja för mycket om filmen, men så mycket kan jag säga att vi som tittare får följa med på ett jävla äventyr!

Jag är inte den första som jämför den här filmen och stämningen i den med David Lynchs alster och jag lär knappast bli den sista. Många har dragit paralleller mellan ”Kraftverk 3714” och ”Twin Peaks”, och även om skillnaderna är väsentliga är likheterna många. Regissören Markus Widegren, som också skrivit manus tillsammans med producenten Fred Anderson, har lyckats att tillsammans med sitt team skapa en suggestiv film, med läckert foto och klippning och med väldigt bra specialeffekter. Vi ska dessutom komma ihåg att detta har gjorts med en väldigt låg budget, helt utan stöd från SFI. Resultatet är enastående!

Om man då ska nämna några negativa saker om filmen, och det är ju trots allt mitt jobb, är det först och främst speltiden. Filmen känns lite väl lång och jag är rädd att många tappar intresset innan filmen sparkar igång på allvar. Vissa av skådespelarna känns också lite väl obekväma i sina roller och dialogen blir stundtals rätt styltig.

Jag tycker det är underbart att svensk independentfilm roffar åt sig mer plats på marknaden, det finns så många guldkorn och så mycket talang där ute som inte får sin rättmätiga plats. ”Kraftverk 3714” är måhända inget mästerverk, men förhoppningsvis sparkar den in tillräckligt många dörrar för att vi ska få se mer härlig undergroundfilm. Tack Flim Produktion!

Nu ska jag bege mig till den lilla byns ICA-butik och snabbt som attan hyra ”Jättehajen – vindsurfarnas skräck”, men något säger mig att den rekvisitan kom från Fredzillas privata samling – den turknutten!

Fredrik Liljegren, chefredaktör