Recension - Bio

Kollar man in bioutbudet just nu ser man två buddy-cop-filmer som konkurrerar om biopublikens gunst. Vi har nutida ”Central Intelligence” (med ”a little Hart and a big Johnson”) och retroutformade ”The Nice Guys”. Mitt förstahandsval blir (uppenbarligen) ”The Nice Guys”.

Med en skicklig manusförfattare och regissör som Shane Black (kommande nystarten av ”Predator”) kan det inte gå fel. Han har en stark meritlista i genren med klockrena crazyfilmer som ”Dödligt vapen” och ”Kiss Kiss Bang Bang”. Och man blir inte besviken nu heller.

Det här är en rå, absurd, smart, snygg, knäpp, rolig och oförutsägbar buddy-cop-rulle som utspelar sig i slutet av 70-talet när ”Hajen 2” visades på bio. Skurkarna är färgstarka och farliga. Tidsandan är naken och korrumperad. Den kraschande mordgåtan är clever och nystas upp tråd för tråd.

Russell Crowe och Ryan Gosling spelar två flippade privatdetektiver som letar efter en mystisk, försvunnen kvinna i gul klänning. Duons dysfunktionella dynamik byggs effektivt upp i filmen. Inklusive en beslutsam dotter som hjälper till med fallet/lägger näsan i blöt. Starka karaktärer som man börjar bry sig om. Vanligtvis är jag inte jätteförtjust i Russell Crowe, men här levererar han.

”The Nice Guys” är riktigt najs och har en skön film noir-känsla.

Johan Karlsson