Recension - Blu-ray/DVD

Det måste ha varit i mitten av 90-talet när jag såg animen ”Ghost in the Shell” på TV1000. Efter att från vänner fått höra att den skulle vara så ”fräck/bra/strålande/fantastisk” kände jag mig tvungen att ge den en chans.

Jag gillade den inte.

Nu är det 2017, och vi har fått en spelfilmsversion av den. Det har varit ett himla ståhej om så kallad ”whitewashing” då den allt annat än asiatiska Scarlett Johansson spelar huvudrollen som android med människohjärna. Jag tänker dock inte ge mig in i den debatten, då den inte har den allra minsta inverkan på min upplevelse av filmen.

Scarlett spelar alltså Major, en cybernetisk kropp med transplanterad människohjärna, som arbetar som cyberbrottsbekämpande agent. Samtidigt som hon kämpar mot brottslingar har hon börjat uppleva allt fler ”glitchar”, något som ansvariga försöker bortförklara som gamla minnesfragment från hennes tidigare liv som människa. RoboCop någon?

Samtidigt som hennes driftspersonal försöker rensa bort dessa minnesfragment upplever hon allt fler av dem. Kanske bör de inte rensas bort? Kanske innehåller de svaren på många av de frågor som Major har kring sin existens?

”Ghost in the Shell” är en fantastiskt snygg film. Visuella effekter en masse, spektakulära miljöer och fräcka actionsekvenser. Men sedan blir det tomt. Herregud vilken tråkig film! Under den välpolerade ytan finns ingenting.

Som jag skrev i inledningen blev jag inte imponerad när jag såg den animerade förlagan för drygt 20 år sedan. Känslan är densamma för denna nyinspelning.

Fredrik Liljegren, chefredaktör