Recension - Blu-ray/DVD

Adam Sandler ÄR en odräglig typ. Vi som gillar skit-, piss- och tvivelaktig nederregionshumor anser att Sandler är helt fantastisk. Alla andra spyr så snart de hör talas om honom.
Faktum är att Sandler är idag en av USA:s mest välbetalda och populära komiker som inte tvekar att trampa på tabun, vilka de än är. Han är grov i käften, barnslig och odräglig i film efter film. Lille Adam har dock lyckats med att vara med i några av senare tiders bättre filmer och skapat sig ett rykte som en hyfsad skådespelare. Jag tänker naturligtvis på ”The Wedding Singer”. Andra personliga favoriter är den helt anarkistiska ”Happy Gilmore” och actionrullen med Damon Wayans, ”Bulletproof”. Förra årets succé ”Waterboy” blev en lindrig besvikelse, för det finns gränser även i lyteskomik.

Nu uppenbarar sig Adam Sandler i en mellanklasskomedi där han spelar en lat, men något välbärgad kille som inte har tur i kärlek. Hans flickvän ämnar lämna honom och för att imppa på henne adopterar denna kontoversiella individ en 5-årig pojke. Nåja, den idén har man sett förut, men i Sandlers tappning blir det hela en lindigt absurd färd i faderskap på gränsen till osmakligt. Sandlers karaktär skiter i s.k. vettig uppfostran och ungen lär sig en dålig vana efter en annan. Ja, som i alla dylika filmer, så slutar det hela med separation och glädjefylld återförening. Bläää!

Den här filmen skulle vara urusel utan Adam Sandlers medverkan. Han får det hela att lyfta över gränsen till dålig film, men som sagt då måste man acceptera Sandlers vulgära komik och hans minst sagt tvivelaktiga uttalanden som exempelvis:
”Having a kid is great... as long as his eyes are closed and he's not moving or talking.”
Sandler är pappan som vill komma så lätt som möjligt undan allt ansvar. Ungen skall vara som en hundvalp. Då man tröttnat så lämnar man fanskapet tillbaks. Låt någon annan ta hand om problemet.

Hur som helst, filmen flyter fram utan större problem, regin är sedvanlig i alla avseenden och hela filmen präglas av ett duktigt filmhantverk från Hollywoods stora studior. Bilden är perfekt och ljudet, som vanligt, välseparerat och trevligt att lyssna på.

Och så finns det några verkliga höjdpunkter i filmen. Adam Sandlers illa valda uttalanden vid fel tillfällen orsakar gapskratt. Han saknar all finess och det kan vi glädjas åt. Och så finns den eminente Steve Buscemi med i en lite cameo. Buscemi, som hör till mina favoritskådespelare, gör en minnesvärd roll som uteliggare. Små medel, stor närvaro. Kolossalt roligt. Och inte blir det värre av att den lilla ungen börjar härma ”pappan” i sina göromål. Stundvis vrider man sig av skratt.

Big Daddy är inte ett mästerverk och jag skulle tro att det attraherar mestadels ungdomliga sinnen som fortfarande gillar bajshumor. Jag gör det och värderar filmen ganska högt trots att jag inte rekommenderar den till dem som uppskattar rumsren humor typ Cary Grant och Lucille Ball.

Jan Ahlgren

Andra recensioner