Recension - Blu-ray/DVD

Det perfekta mordet.

Jag vet inte hur många människor som har drömt om det. Planerat det? Han på teven, hon i stereon, den mystiska grannen man aldrig ser? Misstankarna planteras. Nej, det går inte komma undan. I oräkneliga böcker (hej, Agatha Christie !), mer än en trippelbox sånger och varenda "Columbo" avsnitt hittar vi nån som filar på planen, vänder på tankarna.

Självklart var även gamle Alfred förtjust i dem och i verklighetsbaserade "Repet" destillerar han idén till 81 effektiva minuter. Nä, ingen lär väl svimma, extatiskt skrika Jay-Z Unplugged ! eller kasta in den på sin Hitchcock Topp 5. Men det är gott hantverk med några små, fint utsnidade detaljer - som även om de förmodligen var intressantare vid 1948 års premiär - fortfarande är lite kul.

Hur Hitch försöker få filmen att se ut som en enda lång tagning (ok, det är ett klipp precis i början men ändå...) genom att filma någons rygg när han blir tvungen att byta rulle i kameran. Vilket leder till att historien utspelar sig i verklig tid. Mordet då de två stryper en vän, gömmer honom i en kista i vardagsrummet och sedan håller mindre party med tilltuggen placerade på trälocket - för den ultimata kicken - tar faktiskt 81 minuter både på teveskärmen och videons klocka.

Det är välanvänd tid. De flesta filmmakare skulle vara överlyckliga (och vi än mer...) om de kunde skapa såna olidligt utdragna spänningsögonblick som den klassiska profilen alltid svängde sig med. För Alfred var det här bara en parantes, en appertif, en medelstor gnagare bland elefanter i produktionen. Kanske inte den Hitchcock film man ska börja med.

Snarare en fortsättning efter att ha sprungit de svettigt snubblande "39 stegen" (1939 års version). Kännt obehaget sakta krypa in genom regn & åskdallrande fönster i "Marnie" (Sean Connery! Halvt galen!!). Jagats över åkrar av blå besprutning-plan i "North by Northwest" eller åkt tåg med psykopat-Bruno i "Främlingar på Tåg".

Film blir sällan bättre än så. Bara vid ett tillfälle nådde Hitchcock närmare himlen. Men ingen film - eller mord, troligen, för den delen - är perfekt. Även om jag ibland inbillar mig att James Stewarts gipsade ben, smygtittande på innergårdens grannar och Grace Kelly är det.

Titta efter "Fönstret mot Gården" i videohyllan.

CAMEON ? Blicka ut bland neon-skyltarna efter ungefär 51 minuter.

Henrik Edberg