Recension - Blu-ray/DVD

En av årets mest hypade filmer är utan tvekan Garden State. Det hela började när filmens första trailer släpptes lös på Internet. Denna lilla smygtitt kan vara den bästa trailern någonsin, och skapade ett gott rykte om Garden State. Många tidningar och webbsidor som inte ens sett filmen började skriva om den som årets film. Zach Braff hade lyckats med den ultimata marknadsföringskampanjen, utan att egentligen lyfta ett finger. Nu är det hursomhelst Sveriges tur att ta del av Braffs regidebut, nu återstår det för oss att se om filmen är så fantastisk som ryktet säger.

Garden State handlar om Andrew Largeman, (Braff) en pillerknaprande skådespelare som återvänder hem till New Jersey efter sin moders hastiga bortgång. Väl på hemmaplan tvingas han åter konfronteras med sin far och ett gäng bortglömda barndomskamrater. Väl hemma i Garden State så träffar Andrew även på Sam (Portman), en tjej med vissa mytomankomplex. Mellan de två utvecklas snart någonting utöver kamratskap. Detta är den grund som filmen har att spela på, det kanske inte låter särskilt mycket för världen, men det är det faktiskt. Utifrån sin okonstlade grund så bygger Garden State i lager upp en komplexitet. Historian är inte det viktiga, utan sättet den berättas på. Utan Zach Braffs geniala genomförande så skulle Garden State bara vara en genomsnittlig ungdomsfilm, nu är den så mycket mer. Trotts att filmens huvudpersoner är från den yngre generationen så går den inte att målgruppsbestämma. Kärleken är någonting som kan inträffa i vilket skede som helst av livet, och detta förmedlar Garden State exceptionellt. Under ytan så är filmen ett fyrverkeri av känslor och mänskliga företeelser, och detta berättas med hjälp av välskriven dialog, förutsägbar och med autentisk klang.

Rent hantverksmässigt så är Garden State ett mästerverk. Bildspråket är underbart, Zach Braff har lyckats med konststycket att skildra ögonblickets skönhet. Filmen fokuserar på små detaljer i helheten som, om man bara tar sig tid att stanna upp och titta, är smått fantastiska. Skådespelarna är fantastiska och presterar alla på sin topp. Natalie Portman är mer fantastisk än någonsin i sin tolkning av Sam. Peter Skarsgaard går som vanligt från klarhet till klarhet, och Braff själv har utvecklat ett överraskande djup i sin rolltolkning. Man brukar i varje film ha små moments, bitar som man gillar mer än resten av filmen, scener som man längtar tillbaka till efter man har sett den. I Garden State finns det inga sådana bitar, hela filmen är uppbyggd av små fantastiska ögonblick som tillsammans bygger en skinande helhet. Filmen är som en fusion av ljud, bild och känslor. När Braff och Portman iklädda svarta sopsäckar kysser varandra i ett regnoväder samtidigt som Simon and Garfunkels ”The only living boy in New York” spelas så är det uppenbart. Jag är kär. Garden State är en underbar film som jag aldrig kommer att kunna se mig mätt på.

Kim Ekberg