Jurtjyrkogården
- Svensk titel: Jurtjyrkogården
- Originaltitel: Pet Sematary
- Speltid (min): 101
- Release (Bio): 2019-04-05
- Release (Blu-ray/DVD): 2019-08-19
- Tagline: Sometimes dead Is better
- IMDb: Jurtjyrkogården
Recension - Blu-ray/DVD
Läkaren Louis Creed flyttar med sin familj – bestående av hustrun Rachel, dottern Ellie, sonen Gage och katten Church – från hektiska Boston till landsbygden i Maine, mest för att slippa massor av övertid och långa nattpass på akuten. Louis bekantar sig med närmaste grannen Jud, som berättar att det finns en djurkyrkogård på Creeds marker, där traktens barn brukar begrava sina husdjur.
En dag hittas Church påkörd utanför tomten och Jud, som sett hur mycket katten betyder för lilla Ellie, berättar för Louis att bortom djurkyrkogården finns en mycket gammal och speciell plats där Church borde begravas istället. Sagt och gjort, samma natt beger de sig ut för att gräva ner katten. Louis funderar fortfarande på hur han ska berätta för Ellie att katten är borta, men till hans förvåning har Church kommit tillbaka. Han luktar lite illa, och verkar inte lika mysig som tidigare, men det är definitivt deras katt som kommit tillbaka…
Efter en tid sker en hemsk tragedi. Under en lek springer ett barn ut på vägen och blir påkörd av en lastbil. Louis blir utom sig av sorg, och mot Juds inrådan bestämmer han sig för att efter begravningen gräva upp sitt barn och ta med det till området bortom djurkyrkogården…
”Pet Sematary”, eller ”Jurtjyrkogården” som den heter på svenska, är den andra filmatiseringen av Stephen Kings roman från 1983. Den skiljer sig på vissa punkter från boken (och den första filmen från 1989), men det är svårt att beskriva hur utan att avslöja stora delar av handlingen, så jag låter bli.
I rollerna ser vi Jason Clarke som Louis Creed, Amy Seimetz som Rachel, Jeté Laurence som Ellie och John Lithgow som grannen Jud. Det är de två sistnämna som lyfter filmen, unga Jeté är ett stjärnskott och vi vet ju sedan länge att Lithgow briljerar oavsett om det handlar om komedi, drama, action eller skräck. Tyvärr kan jag inte påstå att Clarke är vidare bra som Louis, han ger ett ständigt trött och ointresserat intryck. Det är dock inget speciellt för den här filmen, jag anser att han har varit medioker i alla sina roller. Inte heller Amy Seimetz gör något större intryck som Rachel.
Jag är ett fan av Stephen Kings bok, och jag gillar fortfarande filmatiseringen från 1989. Faktum är att jag nog föredrar den framför den nya. Jag misstänker att jag hade gillat den här versionen lite mer om den gamla inte existerat, men det är nog bara marginellt.
Förutom några ändringar i handlingen – som faktiskt fungerar riktigt bra – lyckas den här versionen inte hela vägen. Förutom att Clarke känns rätt osympatisk filmen igenom misslyckas man med minnesblickarna till Rachels sjuka syster. Dessa var betydligt otäckare i den första filmen.
”Pet Sematary” är inte dålig, men den når inte hela vägen. Förutom Lithgow och Laurence blir det bara ett ”meh” av allting. Det blir en svag trea i betyg.
Fredrik Liljegren, chefredaktör
Kommentarer