Recension - Bio

"Alien: Romulus" har anlänt. På tidslinjen utspelar den sig mellan skräcken i "Alien" (1979) och actionfesten i "Aliens" (1986). Namnet Romulus är lånat från den romerska mytologin där han och tvillingbrorsan Remus lär ha grundat Rom. Remus och Romulus är också två olika sektioner i den hotfulla forskningsstation som syskonen Rain (Cailee Spaeny) och Andy (David Jonsson) försöker råna, i hopp om ett ljusare liv utan "slaveri". 

Just huvudkaraktärerna Rain och Andy är en av filmens största styrkor. En stark arbetarklassduo att bry sig om, för omväxlingens skull. Hoppas att den kompetente regissören Fede Álvarez ("Don't Breathe") får göra en till. Det är uppenbart att han brinner för filmserien och kan leverera på en hög och stämningsfull xenomorfnivå. 

Var det okej att datorgenerera en död skådespelare på det här sättet? Ja, så länge karaktären är nödvändig för storyn och det görs med finess (vilket ändå är fallet här). Var det absolut nödvändigt att kopiera vissa klassiska repliker i Weyland-Yutanis dammiga kopiator? Egentligen inte. Filmen hade klarat sig bra ändå. Det här är ju ändå den bästa "Alien"-rullen på 20 år.

"Alien: Romulus" är nämligen en svettig historia som bjuder på rejält med innovativ rymdskräck, action och fanservice. Många praktiska effekter. Precis vad den här filmserien behövde - tillföra något nytt och ändå knyta an till det gamla (såväl original-"Alien"/"Aliens" som rörigare "Prometheus"). Det är säkerligen en svår balansgång att få till. Jag blev överraskad emellanåt, även om mycket var bekant. 

Slutligen. En android som drar torra ordvitsar som visar sig kunna rädda dagen? En av vitsarna alltså. Love it!

Johan Karlsson