Våga vägra dokusåpa!

Tellusfilm upplevde att denna artikel från 2000 är i stort sett lika aktuell idag som då, så när som på några namn som florerade i pressen för två år sedan och som kanske lagts åt sidan för att glömmas. Artikeln har blivit den mest lästa artikeln på hela Tellusfilm med nästan 28 000 visningar sedan den lades ut första gången. Om det satt sina spår återstår att se eller om våra kära läsare totalignorerar det mycket viktiga och allvarliga budskap som den faktiskt försöker att föra fram. Med Fame Factory, Robinsson, Big Brother och hitan och ditan, är våra TV-kanaler mer fyllda med skiten än någonsin tidigare. Det vi trodde bara var en fluga, har visat sig vara något som kom för att stanna. Fortfarande har vi inte skaffat oss egna liv utan väljer att stirra oss korkade på andras patetiska dito. Japp, nu snackar vi allvar...


Idag hade vi i studentkollektivet planerat in ett besök på stadens stora julmarknad. På hemvägen stannade vi till vid affären och handlade fin mat i form av filé och gorgonzolaost. Trötta men vid gott mod, satte vi igång stöket med att tillreda läckerheterna och resultatet blev en god middag av sällan skådat slag i ett studentkollektiv.

Där satt vi, åtta studenter, som borde ha massor att prata om. Någon gjorde något tafatt försök att inleda ett samtal om tenotor i nationalekonomi, men då var det bara de tre av oss som var ekonomstudenter som förstod vad som sades. Någon annan berörde ämnet dåliga lärare och här var ett ämne som vi alla kunde sätta oss in i lite. Men det blev aldrig någon diskussion av det heller. Så vi satt där länge, tysta och småtrötta, och lät den goda maten väl smaka. Oundvikligt tog någon till orda och kastade ut frågan som satte igång de verbala aktiviteter som sedan genomsyrade fortsättningen av middagen:
- Vem åkte ur Robinsson igår?
Genast så öppnade alla sina munnar och orden flödade. Skratt och besvikna läten bytte av varandra och alla hade plötsligt mycket att berätta. Och det var då jag plötsligt kände hur sorgligt det är och nästan upprört drämde jag handen i bordet och förkunnade min nya tes om hur dokusåporna gör oss människor till asociala varelser som inte längre kan använda varken sin fantasi eller kreativitet för att vara sociala med andra människor. Allt mer får media större utrymme i våra liv och när det går så långt att de kontrollerar vad vi ska prata om runt middagsbordet, undrar jag lite smått panikartat om ingen tänker reagera över det?

Överallt snackas det om dem. På fester, på jobbet, i skolan, i fiken, i snabbköpet, i kyrkan och på bussen ner till centrum. Namn som Freddy, Molle, Meral, Mattias, dränker det stilla sorlet av julmusik från lite här och var och förstör det mesta av julstämningen som kämpar för att infinna sig. Ingen verkar bry sig om längre att det snart är jul. Ingen tar någon notis om att det är en julkonsert i kyrkan med en känd artist eftersom det krockar med Baren. Här är vi nu. Vi håller på att anpassa våra liv efter en dumburk. De stora kanalernas nyhetssändningar tappar tittare till de mindre kanalernas dokusåpor. Att flera av oss väljer det fördummande framför det bildande och aktuella är för mig ganska så märkligt. Att vi väljer det fiktiva och konstgjorda framför verkligheten.

Det är inte bara jag som menar att dokusåpan är fördummande. Som jag just förklarat så gör den oss till asociala människor som förlorar fantasi och kreativitet. Det är väldigt dumt att anpassa sitt liv efter klockslag då man under trettio minuter får följa några människor som är inlåsta i ett hus. Det är väldigt dumt att inte kunna ha något annat att prata om vid middagsbordet än om vem som åkte ur Robinsson senast. Det är väldigt dumt att vi lägger större vikt och engagemang i Robinsson-Roxana än på våra egna problem och samhället runt omkring. Allt det här är dumt. Så min uppmaning är nu: Våga vara annorlunda. Våga vara kreativ och fantasirik. Våga vägra dokusåpa och skaffa dig ett eget liv!