And the days run away like horses over the hills...

Det var ett bra filmår. Riktigt bra. Jag badade i filmer och minst en tredjedel av dem var riktigt angenäma. Några få små var vackra, bräckliga såpbubblor som steg långsamt över det kassetthavet. Teven var präglad av allt för mycket doku-såpor men det dök även upp nån liten stjärna - läs "Sopranos" - på den solkiga himlen. Det var ett jättefint år men om några dagar börjar ett nytt som kan blir lika omskakande som en kalifornisk jordbävning. Det kommer bli skitkul.

Årets 3 bästa filmer :
American Beauty. Magnolia. Unbreakable. De två första valen behöver väl knappast nån motivering. Har du inte redan sett dem så rekommenderar jag det. Snarast. ”Unbreakable” är ungefär samma sak som Stanley Kubricks klassiker ”2001”. Hårt dissad av kritiker till en början men älskad av en kille här och två tjejer där. Men tiden kommer göra "Unbreakable” rättvisa precis som den gjorde för Kubrick. Och den handlar ju för fan inte om serier. Och det finns ett svindlande djup där om man orkar bry sig och leta. Och egentligen. Egentligen handlar den om ungefär precis samma fantastiska saker som mina två omotiverade val.

Och resten av det som var bra – från alla möjliga årtal :
October Sky (endast video!) JärnJätten. The Straight Story. Boys don´t Cry. Fight Club. Sjätte Sinnet. Tillsammans. Fresh. Dark City. Midnight Cowboy. Pi. Happiness. The Cube. Les Miserables. The Ice Storm.

Årets reklamfilm var utan för mycket tvekan den för Nokias 8210. En kille och tjej, i helvita kläder, i en öken utförande nåt som vi måste ta till den stora Matrix-skalan för att kunna mäta. Vackert, elegant & coolt. Och en enda mening som reklammakare på hela klotet skulle slakta halva släkten för. I´ve always been on the search... so far I´ve found more than I was looking for.

Filmmusik att dra ner med Napstern och jubla över fram till påsk :
October Sky Theme
Unbreakable Soundtrack – The Orange Man
Dark City Soundtrack - You have the Power
Boys don´t Cry OST : Nina Persson & Nathan Larson – The Bluest Eyes in Texas
Almost Famous OST : Elton John – Tiny Dancer
Magnolia OST : Aimee Mann – Wise Up

Årets musikvideo var i inte allt för hård konkurrens med mestadels förutsägbara & penningfixerade hiphopalster Badly Drawn Boy´s "Disillusion". Den uselt ritade pojken var en levande taxi nånstans - i N.Y ? - och sprang med både småflickor i gummistövlar och affärsmän på ryggen. Stilla betraktad av den stekande solen. Slutscenen där flickan som dyker upp lite varstans bär den slitne taxi-pojken på sin rygg är ett av de få minnesvärda ögonblicken som den döende dinosaurien MTV har visat upp i år.

Och teven låg i koma för det mest men sprakade till ibland. "Sopranos" var en friskt fläkt. "CityAkuten" och "Sex & the City" var två gamla pålitliga, snälla och roliga vänner som dök upp hela tiden och aldrig lämnade mig med en besviken min. "Once & Again" var årets sötaste tårdrypare när "Ensamma Hemma" verkar ha villat bort sig.

Hej då ! Alvin Straight och Earl Partridge var två av årets mest minnesvärda roller om två män som vred sig på dödsbädden och ångrade saker de så jävla korkat envist hade gjort alldeles för länge. Gör som Phil Parma, lyssna på vad de säger. Glöm aldrig, det kan nog vara farligt. Hej då, Richard Farnsworth! Hej då, Jason Robards! Vi kommer sakna er.