Är år 2001 inte längre Science-Fiction?

"Dave, what are you doing? Dave?"
Citatet kommer förstås från datorn HAL i science- fiction klassikern 2001- ett rymdäventyr från år 1968. 1968! Alltså över trettio år sedan! Men alla som sett Stanley Kubricks långsamma, men samtidigt otroligt fantastiska rymdberättelse har också upplevt tidlösheten i filmen, det magnifika bara i det faktum att den överlevt och klarat tidens tand bättre än många andra rymdfilmer som kom efteråt. Själv såg jag 2001- ett rymdäventyr första gången i slutet på 1970- talet eller möjligtvis i början av 80-talet

och slogs då av att det verkligen var en framtidsfilm, att årtalet 2001 verkade så otroligt avlägset. Även om filmen äger en märklig mix av 1960- tal vad gäller utseende, design och kläder och diffus framtid vad gäller allt annat, så kändes den väldigt mycket science- fiction.

Inte minst, kommer jag ihåg, utmålade den ett år, en framtid, som var dystopisk, ödesmättad och mörk på något vis. Trots att man aldrig får se något från jorden, så lyckas Kubrick frambringa känslan av att det även på planeten Tellus är väldigt mycket framtid och flygande bilar och annat som kan ses i t ex Blade Runner. Med skillnaden att Ridley Scotts framtid är betydligt mer pessimistisk än Kubricks, som å andra sidan målar upp en mer kall, ensam och kliniskt ren framtidsvärld. Tänker på slutscenen i 2001- ett rymdäventyr där den gamle mannen sitter och äter i en stor och ljus matsal och bestickens klirrande ekar högt och tomt och mannen ser mer död än levande ut. Vet inte vad det är, men den scenen fick mig (och får mig fortfarande ibland) att rysa ända in i märgen.

2001. Nu är vi framme. Nu är vi där. Vid år 2001. Det känns märkligt. Det känns lite läskigt faktiskt. Men å andra sidan, det är ganska lätt att skaka av sig det också. Se bara på Flykten från New York. Den framtid som utspelas i den filmen är redan förbi, där var det år 1997. Och när det blev 1984 slog ju inte direkt George Orwells fascistiska Storebror- ser- dig scenario igenom. Däremot är det väl inte otroligt att Ridley Scotts dystopiska framtidsversion i Blade Runner kan komma att hålla. Där finns det ju lite att ta på fortfarande, den utspelas ju år 2019. Men kanske är det dumt att dra för stora växlar av framtidsfilmer överhuvudtaget?

Kanske hänger allt på att filmskapare och manusförfattare helt enkelt bara slår till med ett årtal och hoppas att det ska funka hyggligt. När Kubrick gjorde film på Arthur C. Clarkes roman måste han 1969 tyckt att 2001 var hur långt fram som helst. Och John Carpenter kan ha varit pessimistisk när han trodde att USA på 16 år skulle gå åt helvete. Han är ju en sådan regissör, inte direkt känd för att gilla lyckliga slut…
Men mest är det nog bara siffror, ett år tillräckligt långt fram för att kunna kalla filmen för science- fiction eller en framtidshistoria. Och då kommer man ju också undan med en hel del, främst sådant som verkar väl fantastiskt eller overkligt. Och ska man dra det ännu längre, så betyder ju science- fiction att något är overkligt, och då faller ju hur många filmer som helst inom den ramen.

Sedan finns det i vardagen sådant som för mig är ren science- fiction, men det är ju en annan sak. Mikrovågsugnar, mobiltelefoner, e-post och att världsrekordhållaren i dödsstraff George W. Bush blir president i USA, trots att han får färre röster än sin konkurrent. Men faktum kvarstår; år 2001 knackar på dörren och jag vet inte vad man ska tro om det året.
Det känns så science- fiction…