Jack & Jill - TV-serien i skuggan av Sopranos

Hade jag varit, säg, 5-10 år yngre eller/och inte hade barn skulle jag inte skrivit den här artikeln om en romantisk dramatv-serie vid namn Jack & Jill. Då hade fredagskvällar varit väldigt mycket tv-fri kväll för mig och för vem är det inte det om man är ung och singel? Eller ung och barnfri? Jag menar, vem sitter hemma och kollar på tv en fredagskväll? Det är ju Kvällen för att gå ut på krogen och festa med polarna och bli på lyset och komma hem när solen börjar gå upp. Har jag rätt eller har jag rätt? Jag skulle nog inte varit hemma ens för att se på Sopranos. Timern på och sedan hade det varit gjutet att kolla på dagen efter i bakruset.

Så det här är en ganska utlämnade och avslöjande (för mig alltså)kärleksförklaring till en egentligen ganska löjlig tv-serie som utspelas i dagens New York. För er som inte känner till den alls, så handlar den om ett par unga människor som bor i samma kvarter, och framförallt handlar den om Jack Barrett (Amanda Peet) och David Jillefsky (Ivan Sergei). Han är Jill och hon Jack. En kärleksbomb slår ner bland ett tajt killgäng och ett par tjejer som lär känna varandra.

Tänk dig en mix av Vänner, Felicity, Sex and the city och Ally McBeal fast ändå inte. Jack & Jill är som en saga, en mycket romantisk sådan där man från första stund förstår att det är menat att Jack & Jill, precis som i sagan, ska få varandra. Men det ska alltså ta 13 avsnitt innan man når dit och vägen dit är kantad av många roliga och struliga avkrokar.

Som de flesta bra tv- serier är Jack & Jill full av minnesvärda karaktärer. Roligast är en av Jills inneboende, kompisen Mikey. Mikey serverar på den lokala baren och är oerhört barnslig och fungerar lite som Joey i Vänner. Han är ytlig och livrädd för förhållanden som varar längre än ett träningspass på gymet. Han dippar morötter i stark senap. Och så vidare. Men det ska erkännas. Frågan är om jag hade fortsatt kolla om det inte vore för tjejen som spelar en av huvudrollerna, alltså Jack.

Amanda Peet. Amanda Peet. Amanda Peet. Har det funnits en skådis som lett och charmat bio-/tv publiken som hon sedan, tja, Julia Roberts? Tror inte det. I videoaktuella Oss torpeder emellan stjäl fröken Peet de flesta scener hon är med i och det är likadant i Jack & Jill. Det är något med ögonen och munnen och, nej nu får jag sluta för det börjar bli patetiskt. Men faktum är att Jack & Jill är en serie som suger in dig när du väl börjat titta. Den är sådär proffsigt amerikanskt gjord och väldigt snygg och alla bor sådär som man bara gör på film eller tv och New York är lika lockande som alltid (och enligt de jag känner som varit i New York, är det ungefär som i alla filmer och tv- serier). Sedan att man tycker det är fånigt att de kära tu ska hålla på och tjafsa och hitta på undanflykter och backa ur och komplicera saker och ting hela tiden, är en grej man får köpa. I botten ligger ändå ett universellt tema, att alla människor är osäkra och att kärleken slår undan benen på allt och alla. Jack & Jill är helt enkelt femtio minuters underbar och underhållande verklighetsflykt som toppar med nästa stora kvinnliga komedistjärna (om det fanns någon rättvisa i världen, det vill säga) - Amanda Peet.

Först Sopranos. Sedan Jack & Jill. Ingen dum tv-kväll. Om man ändå måste hålla sig inne. Så nu vet ni vad jag gör på fredagar.

Uppdatering: Sedan jag skrev denna text, har Jack & Jill nått fram till sista avsnittet (sänds fredag 5/1) och Sopranos byter dag till söndagar. Så plötsligt blir fredagarna åter ett svart hål. Vad ska man nu se på? Så ska det låta? Superfredag på Tv4? Hjälp!