En bortglömd pappa

1906 föds en kille som heter Phil. Eller egentligen Philo T. Farnsworth. Varje dag rider han från hemmet, gården till skolan. En helt vanlig farmarpojke med livet utstakat lika naturligt som skörden på våren och regnet på hösten.

Fast forward. Phil är nu 14 år och håller precis på att rita upp en idé på svarta tavlan som kom till honom på potatisfältet. Det är ungefär som att förevisa en brödrost för en klass år 1793. Magi? Galenskap? Vem kan 1921 förstå eller ana - eller ens drömma om - vad teven kommer betyda. Samma år lämnar han universitetet - och sin favoritlärare Mr. Tolman - för att förverkliga sin vision.

Den 7:e September 1927, San Fransisco. Phils bror släpper ner en glasskiva med ett kritat streck mellan "the image dissector" - en sorts kamera som Phil hade uppfunnit - och en het, stark lampa. I rummet bredvid ser sen Phil och några vänner hur Cliff vrider glasskivan 90 grader och hur strecket rör sig. Inget pompa och ståt precis, men här mina damer och herrar föds 1900-talets populäraste tidsfördriv.

För de flesta genier är livet en blandning av häpnadsväckande höjdpunkter och stor smärta. Nu var världen beredd med en rejäl skopa skit.

1923 hade en annan forskare vid namn Zworykin svängt ihop ett patent för vad som 1933 blev the Iconoscope - en motsvarighet till Farnsworths uppfinning. Och det blev slagsmål om vem som egentligen var tevens uppfinnare. RCA - Radio Corporation of America – var inte särskilt sugna på att betala royalties till Phil när Zworykin sedan flera år hade varit så gott som anställd där och backade upp sin forskare. Lyckligtvis kom hans gamla lärare och vän Mr. Tolman till räddning med en tidig ritningen på the image dissector som han hade fått av en ung Farnsworth. Och allt var lugnt igen. För stunden.

Ett par år senare låg andra världskriget som en kall, otäck filt över hela världen. Förändringar och restriktioner rörde upp hela samhället. Försäljning av tv-apparater förbjöds. Lagom till kriget äntligen tog slut hade Phils patent helt enkelt gått ut och det var dags för imperiet att slå tillbaka. RCA satsade stenhårt på kampanjer där Zworykin och företagets egna boss David Sarnoff skulle framstå som tevens två lyckliga pappor. Med all reklam och kopiöst televisions-tillverkande från RCAs sida blev de nya kungar medan Farnsworth blev lämnad ensam ute i snålblåsten.

Besviken drog han sig tillbaka till sitt hus i Maine. Led av djupa depressioner som förvärrades av hårt supande. Fick ett nervöst sammanbrott och blev tvungen att genomgå el-chocks behandling. 1947 – som om de tidigare problemen inte var nog - brann hans hus ner till grunden. Lyckligtvis hade hans liv då vänt igen och var på väg uppåt…

Hans son berättade senare om faderns förhållningssätt till sin uppfinning :

"I suppose you could say that he felt he had created kind of a monster, a way for people to waste a lot of their lives. Throughout my childhood his reaction to television was 'There's nothing on it worthwhile, and we're not going to watch it in this household, and I don't want it in your intellectual diet.”

En sund reaktion från ännu en bortglömd hjälte. Som förmodligen skulle vrida sig i graven om han såg allt djävulskap vi har hittat på med hans fantastiska maskin sen han själv gick nån helt annanstans en dag i Mars 1971.