Fenomenet MIRAMAX

Miramax var filmbranschens fula ankunge. Idag står de bakom hyllade och prisbelönade filmer som Shakespeare In Love, The Cider House Rules, Chocolat och Pulp Fiction. Och det är med Pulp Fiction som dem fula ankungen börjar sträcka på ryggen och ta upp kampen med de stora bolagen. Idag verkar det som om allt de gör, har ett skimmer av guld runt sig…

Mira och Max Weinstein är ytterst viktiga i samanhanget även om de inte gjort mer än att sätta två pojkar till världen och givit namn åt ett av de minsta men också med framgångsrika filmbolgen i USA. Robert och Harvey Weinstein bildade bolaget 1979 och det var då meningen att independentfilmer som inte var kommersiellt accepterade och som inte skulle bli släppta, skulle nu få chansen att skaffa sig en publik. Under hela 80-talet kämpade man sig igenom ekonomiska kriser och ett mycket lågt intresse för independentfilm. Mot slutet av 80-talet hände något. Biobesökarna var trötta på högbudgetfilm och ville se annat; mer innehåll och mindre pengar. Bolaget blev ledare för en mindre independentrevolution. Det ekonomiska uppsvinget kom 1993 då Miramax blev uppköpt av Walt Disney Company för 75 miljoner dollar.

Men det riktiga genombrotten kom med Tarrantinos Pulp Fiction 1994. Filmen va omtalad bland filmfolk som ”filmen som kostade $8 miljoner”, vilket kunde ses som växelpengar för normala produktioner. Hur som helst fick många äta upp sina hånskratt då Pulp Fiction blev en riktigt stor framgång över hela världen och spelade in $200 miljoner. Kontraktet med Disney förlängdes snart och ett dotterbolag dök upp, Dimension Films (From Dusk Till Dawn, Scream, Scary Movie)

I och med att bolaget lyckats håva in allt mer pengar, börjar man satse mer på sina filmer. Och snart blir begreppet ”independent film” allt mer vagare. Med The English Patient, placerade man independent filmen tillsammans med de stora produktionerna. Priset för filmen, $60 miljoner är mycket för en independent film men som med flera av Miramax storstatsningar, kom pengarna tillbaka i biljettintäkter. Och framförallt i guldstatyetter.

Miramax har sannerligen rört om på biograferna runt om i världen. På deras reportuar finns filmer som inte är kommersiellt accepterade, men hyllade av kritikerna. Och paradoxalt nog så leder det ena till det andra. Frågan om Miramax fortfarande bara rör sig bland independent film eller om man sakteligen går från sitt ursprungliga mål, kan debatteras. Men klart är att Miramax har gjort filmvärlden mycket intressantare på sista tiden. De började för 20 år sedan som ett bolag som satsade på något som ingen trodde på, till idag, då deras filmer inte allt för sällan, blir hyllade av såväl kritiker som publik.

Här följer några filmer som Miramax står bakom. Utifall att du inte vet det vill säga:
-Brassed Off
-Bridget Jone's Diary
-Bullets over Broadway
-Chocolat
-Emma
-Life is beautiful
-Pulp Fiction
-Sliding Doors
-Shakespeare in Love
-The Cider House Rules