Djävulsutrivning på recensenter

Irritation och ilska över människors dumhet är ett kul drivmedel för att skriva eldiga krönikor. Inför nypremiären av Exorcisten- directors cut, har de flesta recensioner handlat om huruvida den nästan 30 år gamla skräckklassikern fortfarande är läskig eller ej, och om de 12 extra minuterna tillför något eller ej. Jag kan respektera om recensenter eller vanliga dödliga inte tycker filmen längre håller eller är speciellt läskig. Att istället för skrik och kräk som förekom när den visades på 70-talet, så är det snarare skratt och gäspningar som idag gäller bland de 15-25 –åringar som går på bio. Det har jag inget problem med, även om jag kan tycka det är synd att Scream- filmerna anses som ultimata skräckupplevelser bland unga, när det finns riktigt läskiga filmer som Exorcisten, Rosemary’s baby, Alla helgons blodiga natt eller den underskattade Phantasm…
Men, men, det är väl en generationsgrej i viss mån och så är smaken dessutom som baken och så vidare.

Vad jag däremot har problem med, och som gör mig lite pissed off helt enkelt, är recensenter som DN:s Eva af Geijerstam som i sin recension på Exorcisten onsdagen 11/4 raljerade om att det mest otäcka och obehagliga med filmen idag var den rasistiska syn på muslimer som prologen ger prov på och understryker "antimuslimska stämningar" som hon skriver, och att "mixen av hyperaktiva barn och djävulen är rent osmaklig i dagens diskussioner om damp." Damp?! Jag menar bara, HALLÅ!!!
Visst är det välkommet och kul med lite annorlunda vinklingar på filmer, speciellt i det här fallet, då en film från 1973 visas på nytt i delvis ny dräkt. Men man kan ju undra vad Geijerstam menar och vill ha sagt med en recension som inte handlar om själva filmen utan hur den uppfattas idag- och mot saker som den inte kan stå till svars för, då den gjordes för nästan 30 år sedan. Det är inte utan att man blir lite mörkrädd. Men vad kan man annat förvänta sig av en recensent som redan 1979 i samband med premiären av Alien skrev en recension som gick ut på filmen var en antifeministisk historia och att monstret var kvinnligt och därmed kvinna= ondska.

Sedan dess har jag följt Geijerstam (och självklart andra recensenter som alla fick göra det jag själv ville göra en dag) och konstaterar gång på gång att hon är duktig och bra på att skriva och kan sin sak, men att man sällan förstår vad hon egentligen skriver eller menar och att hon (nästan) alltid ska föra in ett feministiskt perspektiv.

Just det där att tillföra eller snarare leta efter mer djup eller mening i filmer som kanske inte alltid har det, utan bara är underhållning eller ute efter att skrämma skiten ur publiken, kan störa mig till vansinne.
Varför har svenska kritiker, och då menar jag främst "seriösa och framstående" recensenter i stora medier som kvälls- och dagstidningar och tv och radio, alltid en förmåga att undvika att recensera filmer för vad de är, istället för att dissekera och analysera till förbannelse. Jag kan köpa att det är recensentens jobb att ta isär en film och se kritiskt på den, men det måste finnas gränser.
Men det är inte bara kritiker som jag stör mig på utan också självutnämnda förståsigpåare som hela tiden måste jämföra filmer med varandra. Istället för att behandla de var och en för sig.


Ta Charlies Änglar till exempel. Enligt mig en råcharmig, explosiv och underhållande sparka- och- slåss film med tre mycket tuffa och roliga tjejer vars utstrålning tillsammans än värre än Chernobyl. Det är möjligt att asiatiska rullar är bättre, men nu är inte Charlies änglar asiatisk utan amerikansk. Och som sådan helt okey utan en enda död sekund. Punkt slut. Det finns självklart fler exempel att dra, men då blir det för långrandigt.
Undertecknad är inget helgon vad gäller detta, har jämfört många filmer med andra hit och dit under åren och ibland säkert varit ute och cyklat, bara så att det blir klart.
Men det förändrar inte denna krönikas hjärta; Recensioner som DN:s om Exorcisten gör mig förbannad, för det förbryllar bara läsare som inte vet något om filmen och cementerar bara de redan negativas åsikter ännu mer.
Sedan att Geijerstam och andra i pressen inte fattar filmens storhet, kan man bara hänvisa till att de antagligen aldrig gillat den. Eller att de blivit för gamla för att kunna leva sig in och "tillåta" sig bli skraja.

Fast, världen skulle bli ganska trist om alla tyckte likadant. Som jag alltså. Även om jag oftast har rätt…