Filmjournalistik lågprioriterad i svenska tidningar och TV-kanaler

I år fyllde den troligen mest välkända filmtidningen i världen, den franska Les Cahiers du cinéma, 50 år. Detta firade man med en stor jubileumsfest under Cannesfestivalen tidigare i maj i år. Men medan det på Les Cahiers du cinéma redaktion med all rätta säkerligen fortfarande råder feststämning, är det närapå en likvaka för den svenska filmjournalistiken och filmpressen
här i Sverige.
Förra året gick det ambitösa projektet med filmmagasinet TOTAL Film i graven efter endast ett par nummer. I slutet av mars i år kom då nästa dråpslag för en av riktigt
tunga filmtidningarna i Sverige - efter 37 nummer lades så filmtidningen Cinema ner.
Vad som från början hade startat som ett festivalblad av Stockholms Filmfestival 1993 utvecklades mot slutet till en plats för de smala filmerna, om än omgivet av en stor portion reklam.

Även internationellt sett blir klimatet hårdare. Den engelskspråkige Cinescape gick i konkurs i förra veckan och drog sin nätversion Cinescape Online med sig i fallet.
Idag sköts den mest omfattande rapporteringen om film i Sverige på Nätet.
De två ledande filmtidningarna är Tellusfilm.com och Vujer.com efter att hemsidan Premiar.se, tidningen FILMPREMIÄR, inte blivit uppdaterad sedan
slutet av februrai och lämnats vind för våg av firman Abel & Baker. Värt att notera att det uteslutande är ideella krafter bakom dessa två filmsajter. De svenska filmsajterna följer därmed en stolt tradition efter de stora nätgiganterna Dark Horizons och Ain´t It Cool News som är de ledande nyhets- och ryktesrapportörerna om film i världen.

Det är idag ett skrämmande lågt antal svenska morgontidningar som har någon
form av veckobaserad filmkrönika. NSTs Pidde Andersson är en av de mest excentriska och spännande.
Även på TV-sidan är innehållet i de recenserande filmmagasinen tunt. Idag har SVT, TV4 och
ZTV olika slags program. Förra året lämnade filmgurun Ronny Svensson sitt eget program "Ronnys Rullar" på Kanal 5 för att satsa på video-on-demandkanalen V2H.
På SVT har man Filmkrönikan med Sara Wennerblom som programledare och Fredrik Sahlin som recensent - ett koncept som trots krångligt upplägg har visat sig fungera med en kritisk Sahlin som analyserar filmerna på djupet.

TV4 däremot har slått en knut kring sig själva i och med "radarparet" Nils Petter Sundgren och Hans Wiklund. Problemet med "Sundgren & Wiklund", som
programmet heter, är dels recensenterna själva samt TV4:s uppenbara nonchalans mot filmälskare genom att tablålägga
programmet farligt nära midnatt. Medan Sundgren kör sin gamle-farbrorstil överdriver Wiklund sin potential som kulturell filmanalytiker.
Egentligen är det endast ZTVs Orvar Säfström i programmet Recensenten som har tillräckligt med självdistans till sina ibland djupgående filmiska diskussioner och sitt kunnande.
Det ironiska är dock, att medan sommaren är en av två stora filmsäsonger om året (den andra är hösten och vintern), och stora filmer såsom "Pearl Harbor" och "A.I" har premiär, har samtliga av de nämnda recensionsprogrammen själva sommarledigt!

Det saknas idag ordentliga medieforum för att diskutera filmer och dess budskap. Det som idag kallas för recensionsprogram är egentligen inte mycket mer än sändningstid för filmbolagen att visa lockande klipp för potentiella biobesökare. Naturligtvis är det inte Hans Wiklunds eller Sara Wennerbloms fel, utan ledningarna för TV-bolagen som vägrar ge det utrymme som egentligen krävs för debatten kring filmerna.
I frånvaro av ett ordentligt filmmagasin på tryckt papper är tidningsbranschen, i alla fall till dags dato, utmatchad av de ideella filmfantasterna som driver de nämnda filmtidningarna på Internet - både när
det gäller debatt och rapportering.