2001 - Ett år, en massa filmer

Ok, nu är det dags att summera det gångna filmåret ännu en gång. Det är aldrig lätt men det här året var det oändligt mycket svårare än tidigare. Varför? Jo, det är så enkelt att det inte kommit så mycket bra filmer i år, i alla fall inte de senaste månaderna vilket tvingat en att försöka komma ihåg filmer som är nästan ett år gamla nu. Dessutom så är två av årets toppar gjorda under sjuttiotalet men har klippts om och blivit väldigt nya filmer, i synnerhet den ena. Men nu ska jag inte tjata mer, här kommer min personliga statistik för filmåret 2001.

ÅRETS BÄSTA FILMER
1. Apocalypse Now Redux
Inte mycket att orda om, det är ett mästerstycke. Den "vanliga" versionen låg alltid på en stadig fyra men när jag nu fick se denna version så var det som om alla bitarna föll på plats. Plötsligt blev allt väldigt logiskt och lika plötsligt så blev en film från 1979 år 2001:s bästa.

2. Amelie från Montmartre
Gud vad skönt det är när film faktiskt får vara film. Visst är det trevligt med socialrealism då och då men när ett geni som Jean-Pierre Jeunet kokar ihop en sådan här historia kan man inte värja sig. Och han gör det inte på ett ytligt sätt, som det lätt skulle kunna bli. Utan alla karaktärerna blir människor som man kan relatera till och känna för. Minst sagt imponerande.

3. Crouching Tiger, Hidden Dragon
Motivationen är densamma som ovantående, här har man använt mediets fördelar till fullo. Det har varit lite sagolikt över årets filmer och den här var först ut. Crouching Tiger, Hidden Dragon var också bäst på att egga fantasin med sina utsvävningar i det overkliga, och det blev inte ens löjligt.

4. Exorcisten - Versionen du aldrig tidigare sett
Ytterligare en avdammad klassiker som håller än och tjänar på de adderade scenerna. Med ett undantag, den utdragana slutscenen som är totalt onödig och nästan vill få en att glömma vad man just varit med om. Storspel av Ellen Burstyn, Max von Sydow och de andra.

5. Tigerland
Vem hade trott att Joel Schumacher skulle göra en av årets bästa filmer? Och att det skulle vara hans personbästa sedan Falling Down? Inte många. Tigerland lyckas vara en av de bästa Vietnamkrigsskildringarna som gjorts utan att ens sätta sin fot i landet. Sen kan ni från och med nu lita på hypen kring killen i huvudrollen, Colin Farell (som nästa år dyker upp i femtielva storfilmer), han är grymt bra.

6. Älskade Hundar
Underbar mexikansk film med tre historier som på ett eller annat sätt påverkas av några hundars handlingar. Mittenhistorien om en liten terrier (eler liknande) som knäcker ett äktenskap är definitivt bäst. Hoppas man snart får se ytterligare en film av Alejandro Gonzalez Iñarritu för han är en spännande kille. Tills dess kan man se om den här eller kika in på www.bmwfilms.com och se kortfilmen han gjorde med Stellan Skarsgård.

Bubblare: "Traffic" (det var farligt nära att den kom in), "Memento" (räckte inte riktigt ända fram) och "Så vit som en snö" (bra film men en mellanfilm för Jan Troell, tycker jag).

Besvikelser: "Dr. T & Kvinnorna" (skärpning Robert Altman, det här var inte så roligt. Hoppas han kommer igen med Gosford Park.), "Italienska för Nybörjare" (jag trodde på allt snack och mina förväntningar infriades inte) och "Shadow of the Vampire" (på pappret en underbar film men det färdiga resultatet var ointressant med Willem Defoe som enda undantaget).

ÅRETS BÄSTA PRESTATIONER
Manliga skådespelare: Benicio Del Toro i "Traffic" (han äger ens fokus i alla sina scener) och Sergi Lopez i "Harry, en vän som vill dig väl" (underbart underspel i en film som, tyvärr, blev något långtråkig).

Kvinnlig skådespelare: Andie McDowell i "Harrison's Flowers" (Andie är verkligen på väg att bli en riktig höjdarskådis, fortsätter hon så här så är inte oscarnomineringen långt borta).

Regissörer: Ang Lee för "Crouching Tiger, Hidden Dragon" och Jean-Pierre Jeunet (med motiveringen att de båda lyckats blanda verklighet och fantasi på ett sätt så att det inte känns alltför otroligt och att de vågat testa konstformen på ett lyckat vis).

Nykomling: Colin Farell i "Tigerland" (han är ett kraftpaket av inspirerat skådespeleri, helt enkelt).

ÅRETS SÄMSTA PRESTATION: Anthony Hopkins i "Hannibal" (fy för den lede, Hannibal blev löjligare än "Batman & Robin").

Och som avslutning tänker jag, precis som min kollega Henrik, tipsa om ett par riktiga höjdare jag sett under året. Filmerna är: De 400 Slagen (Francois Truffaut), Notorious (Alfred Hitchcock), Sullivan's Travels (Preston Sturges), Paris, Texas (Wim Wenders) och Coup de Torchon (Bertrand Tavernier).

Det var det det. Har ni anmärkningar på mina val så ser jag gärna att ni mailar de till mig, adressen har ni nedan.