Camerons egna Lara Croft

I slutet av den första delen vet vi alla vart det bär. Ett välsvetsat team tar form. En snygg kille i rullstol sitter i ledningscentralen i sitt eget vardagsrum medan den vackra och modiga superhjältinnan röjer upp på gatorna. Hon kastar sig ut genom fönster och spöar skiten ur stora tuffa karlar som stirrar sig blinda på hennes utseende. Hon hjälper de behövande, slåss mot de onda för de goda, tar från de rika och ger till de fattiga. Ett koncept som är äldre än bibeln men som fungerar fortfarande idag. Så här ska en riktigt superhjälte vara, helt enkelt. Och som vanligt finns det någonting som driver henne. Svaret på gåtan, jakten efter identitet och rötter. Jag hjälper dig så hjälper du mig. Men någongång så blir det säkert kärlek också.


Visst, det är lite för tidigt att säga nu. Det första avsnittet av 21 har just sänts och jag är väl inte speciellt imponerad. Jag vet inte helle om jag ska vara det, men är man filmälskare så betyder namnet James Cameron en hel del. Man blir nyfiken och dras till det, bara för att kolla vad det är för något. På TV4 lovar man mycket när man visar trailers och skyltar med ett stort namn och nämner hans tidigare verk. Förväntar man sig en tät och finurlig serie i samma stil som ”Terminator 2” måste man bli aningen besviken. Att Cameron ligger bakom idén säger egentligen inte så mycket. Han regisserar inte utan nöjer sig förmodligen med att kommentera den färdiga produktionen. Det är inte första gången man använder sig av namn för att göra PR för filmer eller TV-serier. Och varje gång så störs jag av det. Det känns orätt och missvisande.

Men för all del, jag kommer nog följa serien. Jag har fortfarande en barnslig inställning till superhjältar och framförallt vackra kvinnor. Tappra försök att få publiken till att bortse från hur hon ser ut, genom att göra henne ganska våldsam, framstår mest som gulligt. Jag vet, det är så jävla typiskt. Kanske är jag en en så indoktrinerad kritiker att kvinnor som beter sig som män enbart blir gulliga och söta i mina ögon och inte ett dugg häftiga. Till exempel en kvinna som rullar iväg på bakhjulet på sin stora mastodontmotorcykel… Jag smälter och blir till en blöt vibrerande pöl på golvet. Nu ska jag väl sluta diskutera det här, jag börjar redan komma ut på djupt vatten. Men alla ni som missförstår min diskussion, som förmodligen är kvinnor, erkänn, att en kvinna som beter sig som en stor rubust karl, är lite svår att ta på allvar. Men det där är en helt annan diskusion.

Och nu ska jag hålla käften…