Klubben för inbördes beundran

Vad handlar då denna text om tror du? Klubben för inbördes beundran…hmmm… Jo, om en drös med svenska skådespelare och filmskapare som träffas en gång per år och försöker verka ödmjuka i sina tacktal och tävlar om att kunna nämna flest namn. Antingen sitter man i publiken och skrattar ljudligt och högt eller så presenterar men nomineringarna. Samma folk, år ut och år in. Det blir gärna lite fånigt.

Att svensk film befinner sig i en sorts ekonomisk kris har väl inte undgått någon. I måndagens baggeutdelning märktes det extra tydligt. När Björn Kjellman skämtade om att man inte hade råd att ha en orkester så var det förmodligen mer sanning i det där än man kan ana. Till och med det lilla musikstycket som spelades medan pristagarna gick transportsträckan mellan publikhavet och scenen var för kort. Måste ha varit dyrbara sekunder det där. Det taffliga framförandet av hela galan leddes av en nervös och smått pinsam Kjellman som i och för sig gjorde ett tappert försök att roa Sveriges förmodligen tråkigaste publik.

-Jag förtjänar inte den här utan du gör det mer än jag…
-Nej lägg av, du är bättre än jag.
-Nej nej, inte en chans, du är bäst…
-Nej du!
-Nej du!
-Nej du!
-Okej, Kjell Bergqvist är väl bäst då!
-Ja, verkligen!

Alla de där måsta vara en one big happy family. Alla känner alla, alla minglar med alla och säkerligen hånglar alla med alla också. Nästan något sekteristiskt över det hela, skulle man kunna tänka. Undrar hur lång tid det tar att komma in i ett sånt gäng. Om man måste kämpa länge och hur många baggeutdelningar man måste varit på för att räknas till en av dem. Men huvudsaken är väl att de alla älskar varandra och helst skulle vilja vinna alla baggar tillsammans som en grupp. Men om man är lite udda då? Är det svårare då? Jag menar, en kille som Kjell Bergqvist eller Krister Henriksson, behöver ju bara gå på galan och svära lite eller bära solglasögon inomhus, så är det liksom klirrat. Medan en man som Jan Troell som kanske setts som lite udda, aldrig kommer att få samma smöriga passningar. Med detta i åtanke så var årets klubbkväll speciell. De udda vann, de som inte riktigt är med i gänget.