Disneyimperiet slår tillbaka - tekniken blir till ett fall

Alla mina kolleger vet om att jag gick på Sagan om Ringen utklädd till en hob. Alla min kolleger frågar mig om jag ska gå på Episode 2 utklädd till jedi-riddare. Inte en chans säger jag. Intresset svalnade rejält i och med Episode 1. Redan då tyckte jag att man ersatt det magiska med de tre först gjorda filmerna och ersatt det med kamoflage för att dölja de stora bristerna i manus och handling. Och vad blir det kvar? En Disneyfilm och en uppvisning för dataanimation. ”Titta här vad vi kan göra med hjälp av en dator!”

Äktheten, charmen och magin i de första tre filmerna bestod bland annat i att tekniken inte fanns när de spelades in. Lucas menar idag att han sparat de senaste och de kommande till just detta tillfälle, då tekniken är mogen för det. I de första filmerna byggde man robotar, maskiner och prylar av plåt och stål. Idag modellerar man ihop dem i en dator. För mig är det första det som är riktigt gediget handarbete och skillnaden märks. Jag ser ingen som helst utmaning i att använda datorn när man kan använda äkta vara. Visst, jag förstår att det är konst i sig och att det krävs mycket jobb med att sitta framför datorn och rita bilder, absolut, men det jag menar är att man förlorar i äkthet. Användandet av blue screen måste ha ökat avsevärt mellan de tre första filmerna och de senare. Skådespelarna hoppar inte längre runt på jättelika kulisser utan svingar sig mellan byggnadsställningar framför en blå bakgrund.

Om Lucas menar att tekniken är ett framsteg för filmskapande, så är jag beredd att på sätt och vis, antyda motsatsen. Visst man kan visualisera mycket som man inte kunde göra tidigare. Man kan skapa komplicerade saker, varelser och miljöer. Som i ett dataspel eller som i en animerad film. Men jag vet inte om det är så himla imponerande. Det fanns en tid då inte filmen fanns. Då gick på man teater för att se människor framföra diverse skådespel. Teater är en levande framställningsform som innehåller levande människor, verklig kuliss och som framförs i all naturlighet. Att teatern som underhållningsform fortfarande finns kvar tyder på att många människor fortfarande uppskattar det verkliga. Kontrasten mellan teatern och dagens film blir allt större. Om jag tittar in i spåkulan så kan jag ana att människor en dag kommer att tröttna på all teknik och gå tillbaka till det verkliga och det ”äkta” hantverket. Åtminstone hoppas jag på det.

Tillbaka då till Episode 2 eller som någon kallade den för, ”Disneyimperiet slår tillbaka”. Det finns sannerligen en anledning varför detta smeknamn uppkommit. Det har blivit en tecknad animerad spelfilm istället för ett genuint hantverk (visst tekniken som används i de senare filmerna är också ett hantverk) som bland annat var en av anledningarna till att Star Wars för det första blev en sådan succé. Man häpnade över tekniken då, över hur man kunde med hjälp av modeller framställa gigantiska rymdskepp, hur man kunde få små manicker att röra på sig med hjälp av radiostyrning. Då kändes tekniken ny och förmodligen vill man ha samma reaktion idag. Att tekniken tagit ett stort steg framåt och att den är nyskapande. Kanske är jag ensam om att känna att det blir för mycket teknik och för lite äkthet. Kanske är jag ensam om att känna att man förlorar i att bara lita på tekniken.

En bombastisk film som Episode 2 behöver inte vara bra. Bara så att ni vet. Det är inte det stora visuella som alltid gör filmens kvalité, utan snarare mer innehållet. Det tror jag de flesta är beredda att hålla med om. Lucas tar sig vatten över huvudet, helt klart. Till sist måste jag undra en sak. Är det bara jag som tycker att det verkar som om den värld som avbildas i Episode 1 och snart Episode 2, känns bra mycket mer ”framtid” än de tre första delarna? För visst är det så att Episode 1-3 ligger före 4-6 i tiden? Jag är skeptisk. Igen. Men jag kan ju ha fel vad gäller det mesta i den här artikeln. Säg det till mig då!