Detta kan inte ens Yoda rädda...

Innan du läser vidare och irriteras över min text ber jag dig ha översikt med några saker: Jag är ingen Star Wars fantast. Jag var relativt ung då jag såg de tre tidigare filmerna och blev förförd av dem. Jag hänger kanske inte med i historien, i alla svängar och vändningar fram och tillbaka, hit och dit. Så, nu kan du läsa vidare och bli förbannad på mig eller ännu bättre, hålla med.

Inledningen av denna text var kanske lite av det ursäktande slaget. Man för böveln, jag ska väl inte behöva ursäkta mig för att jag tycker att ”Star Wars Episode II: The attack of the clones” (långt namn det där….phuuuu) Så nu får det banne mig vara slut med det ursäktande och helt enkelt stå för vad jag tycker. Och så här tycker jag:

E2 (Episode II) är en riktigt dålig film. Det är precis att den klarar sig från att ramla ner i gyttjan hos grisarna utan sätter sig på en liten pinne i kalkongården och ser mallig ut. Innan jag påbörjade den här texten var jag osäker på om jag skulle våga skriva ordet ”kalkon”, men i detta skrivandets ögonblick, känner jag att ordet inte går att utesluta. Någonstans måste det finnas med. Så här kommer det igen. KALKON. E2 skulle kunna vara en sådan där film som antingen är. Antingen är det ett mästerverk eller så är det en dunderflopp. Vissa betraktar ”Eyes wide shut” som just en sådan film och det finns ingen riktig gräns för vad som är genialt eller värdelöst. Jag tycker mig se något liknande i E2. Antingen är det ett mästerverk eller så är det en riktigt dålig film. Jag hör alltså till dem som tycker de senare.

De saker som först gjorde att jag tvivlade angående kalkonbenämningen, var några saker som faktiskt fick mig att njuta. Dessa var dock ganska så få. Jag älskar jedi-striden a la ”Braveheart”. Det är lite kul att se den gröna hårbollen som studsar runt likt en flipperspelskula i grottan och slåss med sitt lasersvärd. Fantasirikedomen vad gäller maskiner är också tämligen imponerande. Saker och ting fälls ut, dras in, transformeras, släpps lösa och sätts fast. Klart det häftigaste i sitt slag sedan Transformers tid. Men här är det slut med imponerande bitar. Det som finns kvar är någonting som ska likna en sammanhängande film, som i sin tur är en del av något ännu större. Det hade kunnat gå om inte Lucas lagt krokben för sig själv och glömt att han hade hyrt skådespelare för filmens huvudroller. Livs levande sådana. Det verkar som om Lucas haft roligare åt att regissera sina animerade skådisar än de livs levande och lagt ner dubbelt så mycket tid på att få dem att göra som han vill.

Det finns inget utrymme till någonting annat, inte ens en skådespelarprestation. Ge R2 D2 en Oscars för bästa biroll. Denna manick är den enda som verkar stel och mekanisk på rätt sätt. De övriga är också stela och mekaniska, på fel sätt. Eller är de också maskiner? De står där framför kameran och läser innantill i sitt manus verkar det som. Ska det vara så här eller är det så att Lucas glömde att regissera sina skådisar? Kanske är det så man ska prata i framtiden. Med ett tillkonstlat mekaniskt språk som försöker låta formellt och shakespeareaktigt. Jag är kanske bara inte redo för det. Nej nej, vem som helst som ägnat sig åt någon sorts amatörteater kan göra detta bättre. Och jag skyller inte på skådisarna där av flera är lysande aktörer i vanliga fall, utan jag skyller på något helt annat. Denna besatthet av tekniken. En besatthet som faktiskt fäller hela filmen.

Storyn då, vad ska man säga om den? Jag hängde inte med i början. Fattade egentligen ingenting. Ändå tycker jag att jag såg E1 ganska nyss. Jag kunde inte heller hjälpa att sucka och stöna över kärlekshistorien som kändes så fel och malplacerad. För mig så ska Star Wars inte innehålla mer kärlek än de hemlighetsfulla antydningar som finns mellan Leia, Solo och Luke i de tidigare filmerna. Kan inte heller hjälpa att jag sitter i biomörkret och räknar på mina fingrar hur många år det skiljer mellan Padmé och Anakin…. Herre gud, killen var ju bara barnet första gången de träffades och tio år senare blir han kär i henne, som då rimligt vis borde vara tio år äldre än honom (vilket ju då inte märks då hon är lika vacker, ung och oskuldsfull som tidigare). Nu ska jag inte predika över sånt där, kärleken har inga gränser och ålder betyder inget. Blev bara smått störd av det hela. Nej, det blev för mycket ”Pearl Harbor” över det och det tycker jag ju inte om då rå.

Okej, jag tror jag är klar nu. Min avslutning blir som följer:
- E2 är en dålig film som försöker flörta med publiken genom häftig grafik istället för själ, hjärta, känsla och skådespelarglädje. Om det får fortsätta så här är jag rädd att man förstör hela sagan. Fortfarande står de tre tidigare delarna som fastgjutna i marken, men jag börja ana sprickor i betongen. Tre nya delar kan om det vill sig riktigt illa, sabba för hela Star Wars sagan. Lucas storhetsvansinne i att ta filmen till ”oanade” höjder, kommer till slut att stjälpa, inte hjälpa. Slutligen: både E1 och E2 borde aldrig ha gjorts. Det är sensmoralen. Betyg? Svag svag svag svag svag 2:a….