Hollywood, en värld som förändrar

Ett samhälle som styrs av filmen, nu så avtrubbad att det knappt märks för den vanligt dagdrömmande Svensson. En industri i sin mani för pengar ger publiken vad de vill ha. De har skapat en ny och egen verklighet som sakta men säkert, om inte redan tagit över våra samhällen.

Skapar snarare än skildrar
Det påstås ofta om att media ger fel bild av samhället. Det är vridet på sitt mediala sett. Men jag tycker inte riktigt det är så. Enligt min uppfattning så består samhället av en ledande aktör som styr och bestämmer. Det är media i alla dess former. Det ska inte vara så, eller rättare sagt det har inte varit så förr.

Med den påverkan som media har så har det gått och utvecklas så långt att det media säger, så är det. Det gör att man skapar en värld istället för att skildra den. Det är skrämmande att det gått så långt, vi vet mer om Tom Cruises skilsmässa med Nicole Kidman än om socialdemokraternas ståndpunkt som är ett av Sveriges ledande partier. Likaså så är nyheten om att Gladiator vann flera Oscars ett hetare samtalsämne på kafferasten än kriget i mellanöstern.

Detta är verkligheten och det förklaras på det sätt att verkligheten pågår hela tiden och är för skrämmande för oss. Vi gömmer oss i filmens värld som känns trygg. Men vad gör den egentligen, bygger upp ett tryggt samhälle? Ja det gör den faktiskt, men ett samhälle helt på sina villkor, men särskilt tryggt är kanske inte så sant. Ett samhälle där andra kulturer och religioner som faktiskt redan existerar runt oss blir mer oförståddliga, kanske så pass mycket att rasfientligheten blir ännu större då man hela tiden propagerar amerikanarnas styrka och ”gömmer” andras sidor och egenskaper och enbart visar den negativa sidan av den människan.
Vi lever i en värld som skapats av nöjesindustrin som hela tiden försöker mjölka ännu mer pengar ur konsumentens fickor, vilket leder till att filmindustrin måste ständigt utvecklas som då gör att världen gör samma sak och gapen blir ännu större. Detta fortsätter i en spiral som bara blir större och större.

Kontraster blir förödande
För att få publiken på ”sin sida” så måste man skapa en andra sidan, det onda.
Man gör därför en sådan tydlig kontrast från sig själv till sin fiende som möjligt, allt för att få sin hjältegloria att lysa ännu mer. Det är inte många exempel inom filmen där vi som åskådare fått en inblick i hur motståndarsidan har det i sina hem och sitt familjeliv, det lämnar man för att göra dem så omänskliga som möjligt och vi som publik antar då automatiskt det hemskaste. Detta ersätts ofta istället med stråkar som duggar tätt och vi får följa vår hjälte i kärlekens tecken.

Man framställer motståndarsidan som omänskligt brutala då de misshandlar barn och kvinnor. Detta är visserligen för att visa åskådaren vad man har att göra med för typ. För att höja patriotismen i USA under första världskriget (alltså redan då) så påvisades det hur amerikanarna var både strategiska överlägsna och att dem handlade rätt ur moralisk synpunkt. Till detta så var det underliggande i filmens framställning som visade hur till och med småbarn och husdjur kunde överlista den ondska och orättvisor man slogs mot.

Vad har det satt för spår idag? Jo, att USA aldrig gjort världen något ont. Alla som vart i krig där USA vart en del av motståndet är onda. Oftast framställs motståndarna inhumana och utöver det brutala så finns det inte mycket bakom pannbenen. Känner du igen dig? Hur mycket vet du egentligen om motståndarnas synpunkter i krig och slag? För den normalt skollärde kan jag hålla med om att det inte är lätt att veta något sådant. Detta är ett tydligt exempel på hur filmen kan styra oss och göra oss sårbara, för var höll John McClane (Die Hard) eller Rambo hus när USA behövde dem som mest? Jo på tv, och där stod ett Amerika i chock. Landet stod stilla ett bra tag (av förståeliga själ).

Ett fabrikats konsekvenser
Att filmen påverkas av vad som föregår runt om i världen är det ingen tvekan om. Att den försöker spegla den på sitt eget lilla vis kan nog ingen heller sätta sig emot.

Jag är lite fräck och säger att filmen istället skapar och formar sin omgivning. Hur många förknippar inte Kalle Anka med julafton? Där har vi nog en av de tydligaste dragen från Hollywood som visar hur deras påfund har lyckats nästa sig in i en av dem traditionellaste traditionerna av dem alla, nämligen julen.

Jag vågar också påstå att när man nämner ordet Titanic så är inte det första man tänker på att det var en fruktansvärd tragedi. Det är istället Leonardo DiCaprio och Kate Winslets olyckliga/lyckliga (beror på hur man ser det) kärlekshistoria på ett av historiens mest omtalade fartyg.

Man måste säga att affärsmännen i Hollywood är extremt skickliga om man ser till nöjesindustrin, gratis reklam varje jul och en tragedi förknippas med en storfilm. Detta är bara en liten bråkdel men tydliga exempel på vad som skett och vi tänker inte på det, en del av vardagen har det till och med lyckats bli.

Ett ansvar
Visserligen får man aldrig glömma att film är ett underhållningsfenomen, men när man börjar ändra på verkligheten för att bli underhållning så får det också konsekvenser. För folk i allmänhet och ungdomar (framtidens ledare) i synnerhet har lättare att ta till sig en film som ”undervisning” (omedvetet eller medvetet) än de böcker som samlar damm i biblioteken eller den undervisning man fick i skolan som till synes verkade onödig.

Där finns ett mycket stort problem, filmen har enligt min mening ett ansvar till sin omvärld förutom att underhålla, då menar jag självklart först och främst de filmer med verklighetsanknytning, men också filmer i övrigt. För enbart med filmens hjälp så växer vi upp med en missvisande världsbild, på vad vi tror är egentlig fakta. Detta gör i sin tur att gapet mellan religioner och kulturer blir ett ännu större problem än idag då Hollywood ständigt envisas av att visa enbart sin sida av konflikterna.