Förväntansfulla filmer

Vi slår upp en vanlig dagstidning och bläddrar oss fram till nöjessidorna, där vi läser en mycket liten notis att ett bolag fått rättigheterna till en film och en viss regissör är tänkt för projektet. Sedan går det några månader och rollistan börjar att täckas med kända namn och snart väcks ett intresse hos läsaren. Minst ett halvår går och ibland även år och vi kan återigen läsa en notis som nu kanske blivit en artikel att filmandet har dragit igång och att filmpremiären väntas att bli om ca. ett år.

Med så här mycket information som vi fått genom tidningar och Internet så väcks ett intresse först och främst hos dem som vet vad innehållet till filmen innebär och kanske har en relation på något sätt till detta. Sen väcks det också ett intresse hos dem som diggar regissören eller skådespelarna. Nu innan filmen ens knappt blivit färdigställd så har den fullt av förväntningar på sig och då har processen att marknadsföra den knappt börjat.


Hur många gånger har man inte gått in i en biograf och haft skyhöga förväntningar på en film? Jag har haft det åtskilliga gånger och det är inte svårt att räkna på fingrarna hur många gånger dem infriats, dvs. knappt noll gånger. Som det står ovan så kan ett intresse väckas ganska så tidigt men i den tid vi lever i nu och med denna massproduktion av filmer så glöms det lätt bort för en stund för att sen väckas till liv igen med allt vad marknadsföring heter hos de smarta filmbolagen. För att dra exempel så kan Star Wars nämnas som egentligen inte behöver någon reklam för sina filmer utan redan har sina stadiga besökare (nästan i alla fall) men det tycks inte hindra Lucas och hans vänner utan vi översköljs av Tv- reklam, hamburgare, leksaker, godis, kläder och mycket, mycket mer. Och vad gör detta förutom att fylla Lucas redan överfulla plånbok? Jo det skapar en rundgång av förväntningar hos folk som bara blir större och större. Dessa förväntningar smittar sedan ner närstående som också vill ta del av denna hype och som då också besöker biograferna, inte på sina egna förväntningar utan på andras.

Det är intressant hur en film kan påverka oss sådär mycket att vi nästan kan ligga sömnlösa inför en storfilm eller stå i kö flera dygn bara för att vara först på plats och få skåda detta verk. Allt för att infria våra förväntningar.

Det är farligt med förväntningar och förväntningar kan ofta dra ner på betyget för att ens extrema och omänskliga förväntningar aldrig infrias. Det är väldigt lätt att man ”lurar” sig själv lite efter en film som inte levt upp till vad man trott, man vågar inte riktigt erkänna i många fall och är kanske lite snällare i bedömningen. Det är svårt. Likaså är det om man vänder på det, en film man hade väldigt låga förväntningar på och den sen visar sig vara mycket bättre än vad man trott, ja då kan den också få ett orättvist betyg på det viset.


Att gå och se en film utan att varken underskatta eller att överskatta den innan är näst intill omöjligt och jag tycker det hör till att man ska få skruva till det lite för sig själv, det är det som gör filmens värld så stor, det är det som gör att vi besöker biograferna och det är det som gör oss så lättlurade…