För seriöst

När jag inte skriver för tellusfilm eller sitter uppe och tittar på film så jobbar jag i en videobutik sedan 5 år tillbaka. Där kommer man dagligen i kontakt med kunderna och får utbyta åsikter och annat om vad kunden sett och borde se. Det är också här min oro grundar sig, det är det som fått mig att skriva denna text.

I min stad är vi den största videobutiken och det genomströmmar en stor skara av kunder och jag blir nästan lite mörkrädd då säkerligen 95% av dem är otroligt rädda för nya filmupplevelser och att anta en något mer krävande film finns absolut inte. Ofta så kommer kunderna fram till mig och vill ha tips och höra lite om olika filmer som de väljer på. Använder jag ord som: annorlunda, lite långsammare eller tyngre och ej engelskspråkig så kan jag lova er att de inte ens funderar tanken på att välja den filmen inte heller någon som helst tillstymmelse till: ”Vad kul, det här har jag nog aldrig sett” eller ”Skönt med något varierande ibland”. Det ska helst vara fläkiga Bruckheimerproduktioner eller thrillers som följer varje liten detalj som uppkommit genom genrens filmhistoria. Okej, de som inte ser film allt för ofta har en ursäkt genom att de inte fått i sig alla klichéer och allt Hollywoodmaskineri. Men det jag menar är de som ser film ofta, 3-4 gånger i veckan och fortfarande bara vill se samma sorts filmer hela tiden. Det gjorde jag också i början, fall för månt och mycket, men nu är det nästan pinsamt att titta tillbaka och se vilka filmer man tyckte var bra, typiska Hollywoodproduktioner som gjorts tusentals gånger tidigare…Jag menar, man tröttnar ju!

För att dra ett tydligt exempel så kan jag dra ”Vanilla Sky” den är visserligen extrem men ett bra exempel. Jag älskar den för att den får betyda precis vad den vill för dig, du kan dra dina egna slutsatser och den håller sig fast i minnet långt efter det att eftertexten mörknat. Man får ingenting gratis, filmen ger inga tydliga svar. Just detta hatar kunderna och kommer tillbaka dagen efter och kastar den i huvudet på mig. ”Sämsta filmen jag sett” kommer ett tiotal gånger per arbetspass. Likaså när folk frågar om den när de är i valet och kvalet att hyra den. Då svarar jag att den är lite utmanande och absolut inte vad trailern lovar att det ska vara (ett triangeldrama). ”Nej den här tar vi inte”…

Man kan titta på andra tydliga tecken, "The Majestic" med Jim Carrey gick aldrig upp på bio (inte i Örebro i alla fall) för att som filmbolaget uttryckte sig: ”Den tilltalar inte Jim Carreys publik”. Tyvärr så har dem rätt, publiken har inte fattat att denne man kan göra seriösa filmer och den större skaran gillade varken ”Truman Show” eller ”Man on the moon”. Vilket gör att en mycket intressant film aldrig nådde biograferna.

Att Beck-filmerna blivit en sådan succé på video är ju då dels att de håller relativt hög kvalité men framförallt därför att folk vet vad de får när de ser en Beckfilm, trots att det gjorts drygt 20 stycken genom åren och variationen är inte allt för hög. Jag klankar inte ner på dem (Beck-filmerna var högt efterlängtande varje månad av mig) utan försöker bara styrka att film som inte följer klassiska mallar får det otroligt svårt.


Jag hoppas att folk vågar att prova, jag begär inte att de ska tycka om men prova och även kanske försöka använda sina egna hjärnceller istället för att enbart förlita sig på filmmakarna och deras mani för pengar. Ge det en chans, engagera dig i filmen men låt samtidigt den engagera dig och sist men inte minst, Open your eyes.