10 oförglömliga ögonblick

Ibland får man se en scen, eller ett ögonblick, som sätter sig direkt på hornhinnan. Jag har valt ut tio ögonblick i filmhistorien som jag aldrig kommer att glömma och som påverkat mig på många sätt. Listan går naturligtvis att göra ännu längre.

1) Ur ”Plutonen”, Oliver Stone, 1986
Etfer att ha blivit skjuten av sin egen landsman lämnas Willem Dafoe kvar i djungeln i Vietnam medan resten av plutonen räddas av helikoptrar. Ombord på en av helikoptrarna får man plötsligt syn på en ensam amerikansk soldat som springer genom djungeln med vietnamesiska soldater efter sig. Genast går man ner och försöker att ge hon eldunderstöd. I bakgrunden spelas Barbers ”Adagio for strings”. Dafoe blir skjuten gång på gång i ryggen och tillslut orkar han inte springa mer utan faller ner på marken och kryper de sista meterna innan han går upp på knä och sträcker sina blodiga armar mot skyn som i en förbannelse över den som förrådde honom. Sedan singlar han ner på marken, död.
En scen som fastnade på hornhinnan på grund av dess dramatik. Det klassiska musikstycke som spelas i bakgrunden är så perfekt och gör denna scen till en av de mest minnesvärda scenerna jag vet.

2) Ur ”Schindler’s list”, Steven Spielberg,
Kriget är slut, Hitler har störtats och Europa är fritt. Oscar Schindler har räddat många många judar genom att ge dem arbete i hans fabrik. När allt är över, står han ensam kvar och blir hyllad av de judar som tack vara honom överlevde kriget. Plötsligt kommer insikten till honom att han kunde ha räddat så många mer om han kunnat. Han faller ner på marken i stark ångest och lägger skulden på sig själv.
En människa som räddar liv genom att riskera sitt eget, vilket han gärna hade gjort. Om han kunde rädda ännu fler. Dramatik som inte blir överdriven och patetisk (vilket gärna kan hända) på grund av dess starka innebörd och sammanhang.

3) Ur ”Philadelphia”, Jonathan Demme, 1993
Den AIDS sjuke Andrew (Tom Hanks) leder sin ställning med dropp runt sin lägenhet medan Maria Callas sjunger ”La mamma morta” ur operan ”Andrea Chenier”. Hanks berättar för advokaten (Denzel Washington) om vad hon sjunger.
Oerhört stark scen som får tårarna att rinna på mig. Maria Callas sång och texten hon sjunger talar för sig själv och för alla AIDS-smittandes talan. Filmen har gjort ett stort intryck på mig som helhet och den kommer alltid vara en av de viktigaste filmerna för mig.

4) Ur ”Dum, dummare”, Peter Farrelly, 1994
Jeff Daniels är på egen hand ute i backarna med vackra Mary (Lauren Holly). Mary skvätter lite snö på honom. Daniels blir arg, kramar en stor snöboll som han skickar hårt i ansiktet på henne. Efteråt skrattar de gott tillsammans.
Här handlar det bara om korkad humor. Jag och min far spolade tillbaka denna sekvens tiotalet gånger och skrattade så att vi fick håll.

5) Ur ”Shine”, Scott Hicks, 1996
Filmen handlar om konsertpianisten David Helfgott som under sin karriär blir psykisk sjuk och spärras in på mentalsjukhus. Efter att ha tvingat sig själv att hålla sig borta från ett piano blir beroendet så stort att han börjar må dåligt. Han bara måste hitta ett piano. Han sliter med sig en bunt noter och springer ner på stan för att hitta ett. Genom ett fönster till en restaurang ser han ett piano och han går snabbt in och fram till pianot och sätter sig. Hela restaurangen tystnar tills någon gör sig rolig över honom och alla skrattar. Han tystar dem alla effektivt genom att efter ha tagit några toner börja spela ”Flight of the Bumble bee”. När han är klar får han ovationer som aldrig vill ta slut, han anställs på resturangen som pianist och hans come back och väg till ett friskare liv har bröjat.
Helfgott orkar inte stå emot längre och bara måste spela piano. För alla som tvingats att avstå från något de lever för, är denna scen en bekräftelse på att man kan lyckas med det man vill göra. En underbar scen. En underbar film.

6) Ur ”Muriel’s wedding”, P J Hogan, 1994
Muriels största önskan går i uppfyllelse. Hon ska äntligen få gifta sig. Gästerna sitter väntandes i kyrkan. Brudgummen väntar vid altaret. Dörrarna slås upp och bröloppsmarchn börjar spela. Bara det att det är ingen klassisk bröloppsmarch utan ABBAs ”I do, I do, I do”.
Överraskningsmomentet helt och hållet. Och musikvalet naturligtvis.

7) Ur ”Saving Private Ryan”, Steven Spielberg, 1998
Adam Goldberg spelar den judiske amerikanske soldaten som åker till Euroa för att slåss mot tyskarna. I slutstriden hamnar han i närkamp med en tysk soldat och får sitt hjärta genomborrat av en dolk medan han kämpar emot in i det sista.
Jag mår illa när jag ser den här scenen. Spielberg har fångat ett ögonblick av total ångest, ondska och rädsla. Det gör ont i hela mig.

8) Ur ”Forrest Gump”, Robert Zemeckis, 1994
Forrest får träffa en liten pojke som visar sig vara hans egen son. Under några sekunder drabbas han av alla käslor som kan finnas. Oro, ångest, förvåning och skuld. När han återfår fattningen undrar han om pojken är ”smart”.
Jag gråter fortfarande när jag ser just denna scen. Om det har med min egen längtan efter familj eller om det bara är ett av de finaste och starkaste ögonblicken för någon som Forrest Gump, vet jag inte.

9) Ur ”Magnolia”, Paul Thomas Anderson, 1999
Tja vad ska man säga, men rätt som det är regnar det kräldjur från himlen…
Ett ögonblick av total förvirring och förvåning. Går inte att beskriva med ord.

10) Ur ”The Mission”, Roland Joffé, 1986
Robert De Niro spelar Mendoza, föredetta legoknekt som jagat indianer I Amazonas för pengarnas skull. I en duell dödar han sin egen bror till vilken han förlorat sin älskade. Han blir tillbakadragen och ångerfull och finner ingen förlåtelse. En jesuitpräst (Jeremy Irons) tar sig an honom och ger honom en chans att få förlåtelse för sina handlingar. Han tar honom med till indianernas land, släpandes på en tung börda i form av metallskrot. På toppen av ett berg får han bördan borttagen av indianerna och han finner förlåtelse från två håll, dels från Gud och dels från indianerna.
Jag är inte religiös på det sättet, men denna scen är förlösande på många sätt. Gestaltas brilliand av De Niro och med Ennio Morricones underbart vackra musik i bakgrunden.