24 - höstens längsta och kanske finaste tv-dag
”24” är väl inte exakt en så revitaliserande spruta för tevens thriller-genre som den John Travolta dunkar ner i Uma Thurmans bröst i ”Pulp Fiction”.
Det är dock inte långt ifrån.
Efter att ha lagt in, låt oss säga mindre sevärda amerikanska serier, i tablån som ”Dark Angel” och ”the District”under det senaste året verkar nu Tv 4 vara tillbaka på spåret. Förutom ”24” ryktas det om att de har köpt in den utmärkta mini-serien ”Band of Brothers” från HBO för visning senare under 2002...
”24” börjar 00.00 samma dag som presidentkandidaternas primärval hålls i Kalifornien. Ett mordhot har satts mot den svarte, demokratiske kandidaten David Palmer. CTU-agenten Jack Bauer (Kiefer Sutherland i en Golden Globe vinnande roll) och hans team sätts på fallet. Tiden är knapp, Palmer kommer att vara död innan dagen är slut. Och det är bara början. Innan dagen är slut kommer en hel massa människor, Bauers familj inkluderad, dras in en djävulsk plan. Som Jack trött säger i inledningen av varje avsnitt: ”This will be longest day of my life”.
Japp, alla 24 avsnitt av ”24” utspelas under en dag. Och här finns nyckeln till varför 24 är en revitalisering av thriller–genren. Då en timmes tv motsvarar en timme i Bauers allt mer kaotiska dag tillförs en omedelbarhet, en stress, en livshotande panik som hela tiden kokar ljudligare under ytan hos Bauer och alla andra allt mer sömnbehövande människor i serien. ”24” är en av de få serier som i sina finaste stunder är lika spännande som Hitchcocks ”De 39 stegen” (1935 års version) eller mer sentida nonstopthrillers som ”Jagad” eller ”Speed”.
Att sedan skaparna Surnow och Cochran verkar ha fått en sån frihet som annars bara kabelbolag som HBO brukar ha tillgång till minskar inte överaskningarna. Även den luttrade tv-tittaren som lite bittert känner att han/hon vet hur amerikanska tv-serier brukar fungera (vem som dör/lever/är snäll/inte snäll) kommer få en och annan överraskning släppt i knäet här.
För en gångs skull så är även reklamen en fördel. Varje timme i Jacks liv måste ju ändå bestå av transportsträckor (toabesök/bilfärder/etc.) – hur får man bort dem? Jo, varje timme i serien är bara 43 minuter tv-tid. De segaste 17 minuterna blir reklam och utrymme för oss att trissa upp spänningen i tv-soffan inför vad som händer efter pausen, hämta nåt ur kylskåpet eller besöka toan. Att komprimera och klippa bort lite visar sig, inte helt oväntat, vara ett effektivt sätt att behålla intensiteten i en serie som utspelar sig i real-tid.
Det finns ju ändå självklart småtrista stunder i serien, ja faktiskt även småsega avsnitt. Men när serien är som bäst är den fenomenal. Det är då den får mig att stå upp i soffan, nervös av adrenalin och mumla ut i tomma luften av upphetsning.
Vilket är rätt trevligt.
För hur ofta händer egentligen sånt nuförtiden?
"24" har premiär på Söndag, den 22:a September, klockan 21.00 på Tv 4.
Kommentarer