Nikitas årskrönika 2003
Det tog sin lilla tid, eftersom det även i år kändes som att det var bäst att se ”The Lord of the Rings: Return of the King” innan man vågade summera året, men jag hade lika gärna kunnat skippa det, eftersom den inte var i närheten av topp 10-listan. Ett slut så utdraget att det kändes som ett practical joke från skaparnas sida att se hur mycket de inbitna fansen tolererade innan de kreverade, gav en bitter eftersmak till denna nu avslutade trilogi.
Liknande känsla skapade den oerhört efterlängtade avslutningen till ”The Matrix”. Hypen under våren var enorm och jag gladdes åt Reloaded, men med de bistra ord den fick från sina håll tillsammans med den otroligt svaga finishen Revolutions, så bidde det hela ett stort antiklimax i stället för en revolution.
Tarantino gjorde comeback med sin läckra, men ack så platta och utdragna ”Kill Bill: Vol. 1”. Måhända inte något som skapade mer än akut ståfräs hos de martial arts-frälsta filmnördarna, men det är kul att se denne regissör tillbaka på banan. En fenomenal comeback gjorde dock Spike Lee med sin fullträff ”The 25th Hour”. Bara scenen mellan Norton och sin spegelbild var värd hela biljettpriset.
På tal om biljettpriser, så slog SF nytt rekord i hutlöshet när de krävde 115:- för en biljett till ”Return of the King”. Inflationen går snabbt – de första två filmerna kostade ”bara” 95 respektive 100 kronor. Och så undrar man varför nedladdning av film brer sig ut mer och mer.
Förra året spådde jag att animen skulle successivt börja slå igenom i västvärlden på riktigt och det visade sig att jag på den punkten var en skicklig spågubbe; ”Spirited Away” svepte bort fötterna för Oscarjuryn och lockade till sig kritiker och sin biopublik även här. Ett par titlar droppade ner direkt på VHS/DVD och sakteliga blev även vi svenskar varse om att animerat kan vara värt för vuxna att se.
Vilket i och för sig Pixar lyckades galant med med ”Finding Nemo” som visade sig vara något av det mest underhållande som skådats på duk på lång tid och var årets mest inkomstbringande film.
Även Disney fick till ett riktigt underhållande matinéäventyr, ”Treasure Planet” som sorgligt nog dock ratades av majoriteten som föredrog sjörövarna i ”Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl” som var sommarens stora överraskningshit i USA.
Den stora trenden för året blev sydostasiatisk film. Eller rättare sagt sydostasiatisk skräck; ”Ringu” och dess uppföljare samt prequel och Nakatas ”Dark Water” letade sig hit och flertalet distributörer med Universal i spetsen har kommande satsningar på filmer av detta slag som ”The Eye”, ” Ju-on: The Grudge”, ”Phone” och många många fler. Dock lyckades jänkarna betydligt bättre än japanerna – remaken ”The Ring” var mycket läskigare än någonting annat jag sett på flera år och filmen etsade sig kvar i bakhuvudet och gjorde det svårt för mig att sova framför tv’n hemma.
Med tanke på alla lovande kommande filmer under 2004 (främst ”I, Robot” och ”Sky Captain and the World of Tomorrow”), liksom de som ännu inte släppts här än (”Peter Pan”, ”Lost in Translation”, ”Big Fish” m.fl.), så behöver jag nästan inte hälsa någon ett gott nytt år, eftersom filmbolagen redan sett till att det lutar mot det, men jag hälsar i alla fall.
Så Gott Nytt År till er alla och hoppas att ni fortsätter fascineras av filmens underbara värld.
Årets biofilmer:
1. The Ring
2. The Rules of Attraction
3. Finding Nemo
4. Frida
5. 25th Hour
6. Down with Love
7. The Matrix Reloaded
8. 24 Hour Party People
9. Bowling for Columbine
10. The Kid Stays in the Picture
Årets direkt-till-video-släpp:
1. Igby Goes Down
2. Interstate 60
3. Narc
4. The Animatrix
5. Sorority Boys
6. City by the Sea
7. The Salton Sea
8. Drumline
9. The Four Feathers
10. Below
Årets sämsta:
1. The Master of Disguise
2. Ballistic: Ecks vs. Sever
3. Swept Away
4. Johnny English
5. Ringu 0: Basudei
6. Daredevil
7. The Core
8. Serving Sara
9. Morvern Callar
10. The Truth About Charlie
Årets titelsekvens:
”Catch Me If You Can”
Årets retrokitchigaste:
”Down With Love”
Årets scen:
Slutscenen i ”The Ring” (nästintill identisk med förlagan, men fan så mycket ruskigare genomförd)
Årets sjukaste:
”Adaptation.”
Årets kroppsdel:
Nicole Kidman’s näsa i ”The Hours”
Årets klädesplagg:
Brallorna i ”Hulk” (går sönder överallt, liksom resten av plaggen, men runt själva skrevet är de pansartåliga)
Årets coolaste:
”Identity” (växer mer och mer ju mer man tänker på den)
Årets antiklimax:
”The Matrix Revolutions” (vem som helst i hela världen hade kunnat komma på en bättre lösning på denna trilogi som hade kunnat bli en klassiker)
Årets ögongodis:
”The League of Extraordinary Gentlemen”
Årets knark:
”24” (bägge boxarna fick mig att glömma livet i tre dygn vardera)
Årets DVD-box:
”Alien Quadrilogy” (bara dokumentären om problemen med den tredje filmen är värd alla pengar; den mest ambitiösa boxen någonsin)
Årets genombrott:
1. Andreas Wilson som hunk i ”Ondskan”
2. Keira Knightley slog igenom med ”Pirates of the Caribbean” och kommer dyka upp i var och varannan film de kommande par åren
3. Gore Verbinski som i och med ”The Ring” och ”Pirates of the Caribbean” har blivit en regissör att räkna med
Årets comeback:
1. Demi Moore som überbabe i ”Charlie’s Angels: Full Throttle”
2. Quentin Tarantino tillbaka med ”Kill Bill Vol. 1”
3. Johnny Depp som dyker upp överallt just nu och är större än någonsin
Kommentarer