Kontroversiell Jesus upprör

Utan att ha sett Mel Gibsons "The Passion of the Christ" följer jag debatten med stort intresse. Kristna förbund hyllar filmen och upphöjer den till skyarna, medan andra kallar den för världens mest antisemitiska film sedan de tyska propagandafilmerna under 1900-talets första hälft. Så vad ska jag tro då, jag som kanske inte är så värst insatt i varken religion eller historia?

Mel Gibson är en djupt katolsk troende och han var förmodligen väldigt medveten om vad han gjorde när han satte igång projektet. Man kan väl inte säga att världen har blivit bombarderad med filmatiseringar av Jesus liv och leverne. De man minns mest är den med den otroligt blåögde och blonda Jesus i "Jesus från Nasaret" från 1977, samt den mycket kontroversiella "Kristi sista frestelse" av Scorsese från 1998. Men nu, säkert 20 år efter att den sista Kristusskildringen hade premiär, levererar Gibson en skildring från självaste Hollywood. Och kritiken låter inte vänta på sig. Redan innan premiären i USA den 25:e februari, skrevs långa artiklar om filmen.

Och inte blir det bättre av att Gibsons far går ut i media och förnekar förintelsen och därtill ger uttryck för alla möjliga antisemitiska tankegångar när han säger att "judar är ute efter en världslig religion och ett styre" (läs judendom och judiskt styre). Kanske inte den bästa hjälp och stöd Gibson kunde få.

Kritiken verkar röra två saker: dels det antisemitiska budskapet samt våldet, som enligt många är överdrivet, men enligt minst lika många, helt realistiskt om man jämför med evangelierna i bibeln. De troende menar att våldet är nödvändigt för att vi verkligen ska få en bild av Jesus sista dagar och hans lidande. Frågan är om man inte ser det som en slags evangelistisk styrka; i dagens samhälle krävs realistiskt och överdrivet våld för att vi ska känna oss skakade och ta åt oss av det vi ser. Och då Jesus lidande ska vara det viktigaste lidandet i världshistorien så måste det vara ordentligt mycket lidande, blod och våld. Sen är det ju likt förbaskat Hollywood vi har och göra med. Det sägs vara för mycket "långfredag" och för lite "uppståndelse". Man har lagt tyngden på färden till korset, inte på Jesu uppståndelse, vilket är en av punkterna där kristendomen skiljer sig från judendomen och samtidigt är "själva grejen" med Jesus; uppståndelsen.

Onekligen är "The Passion of the Christ" årets stora film. Även om man kan tycka att Gibson har fått storhetsvansinne och tar genvägen till Oscarsgalan genom att filma Jesus liv, så är det ingenting man gör i en handvändning. Att filma Jesus liv torde vara nästan lika heligt som att filma Tolkiens "Sagan om ringen". Där är skadan redan skedd, så att säga. För visst kommer "The Passion" dra hem Oscars, det vet vi redan nu, speciellt då galan hålls i ett land där varannan människa går i kykran på söndagarna. Men säkert inte utan protester. Filmgurun Ebert ger visserligen "The Passion..." full pott. Och så verkar alla kristna människor i USA också göra.

I Sverige kommer "The Passion..." så småningom visas på alla konfirmationsläger och informationsmöten som finns. Efter att du sett filmen på bio, vänta dig pingstvänner och EFS:are utanför som delar ut flygblad och biblar. Förvänta dig en hype, värre än den under "Sagan om ringen". Alla kommer vilja ha dig och alla kommer att vilja få dig omvänd, om du inte redan är det. En sak kvarstår dock. En Hollywoodfilm om Jesus kommer enligt mig att göra Jesus ännu mer främmande och ännu mer fiktiv i ett redan sekulariserat samhälle. Jag skulle inte alls bli förvånad om pingstvännerna utanför biografen får stå där och dricka sitt kaffe och käka sina bullar själva, medan vi i publiken drar oss hemåt efter att ha sett en storfilm, fylld av häftiga specialeffekter och gottat oss i blodiga scener och imponerande regi. Det återstår att se om jag har rätt eller fel...

"The Passion of the Christ" har förmodligen Sverigepremiär i början av april och bör ses. Det är ju ändå Mel Gibson som regissör vi snackar om, och det är ju alltid intressant...