Hjälp, min teve har blivit kidnappad!

I år höll jag ut till ca 05.30, sen höll jag på att somna sittandes och då är det lika bra att hoppa i säng. Jag missade alltså de smaskiga priserna. Tänk då de stackars filmmänniskorna som måste sitta där i runt fyra timmar och de som blivit nominerade för bästa skådespelare och film, måste sitta på sin spikmatta och hålla god min. Med tanke på att galan var ordentligt tråkig, måste det varit värsta tortyren. Crystals entre var förstås, som vanligt, underbar. Har svårt för att bestämma mig om han var bäst som Legolas eller Gollum. Kanske en av de svåraste uppgiftera inom branschen, men Crystal klarade den galant!

Årets nomineringar för bästa filmsång, måste dock vara tidernas torftigaste urval. Snälla, hur kan låtar utan varken refräng, vers eller stick ens kvala och som är så tråkiga att man måste nypa sig i armen för att inte somna av tristess. Enligt mig var den självklara vinnaren den enda som svängde överhuvudtaget, temat från "The Triplets of Belleville". I den här kategorin kunde "Konungens återkomst" gått kunnat gå åt sidan. En mer eller mindre, spelar väl ingen roll om man redan har tio guldpojkar.

Reneé Z fick sin Oscars. Vet inte vad jag ska tycka, mer än att rollen hon gör i "Cold Mountain" får mig hela tiden att tänka på allat annat hon gjort. Bland de nominerade fanns prestationer som var långt mycket bättre. Alla kan bryta på annan dialekt, alla kan se smutsiga och risiga ut med långt ruffsigt hår. Vilket direkt leder mig in på E-type....

Min teve har blivit kidnappad av schalgerfestivalen. Så fort jag slår på teven hamnar jag alltid i något sammanhang där tävlingen omtalas. För en som fullkomligt skiter i den, är det tillslut tämligen påfrestande. Jag skulle hellre gå och se "Tre Solar" än att se tävlingen. Och inte heller kan jag undgå att läsa alla artiklar och rön efter deltävlingarna och visst måste jag rasa lite över att E-type går vidare till final. Hela det här spektaklet har gått över styr, speciellt när artisterna numera kan sjunga både på svenska och enelska (säkert vilket språk som helst om man så vill) och detta till musik som är inspelad och inte framförs live. För er små knattar där ute som är uppvuxna i denna sorts schlagerfestival, lita på mig när jag säger att det var bättre förr. Det är sant!

Nu har det i och för sig lugnat ner sig lite, men för någon vecka sedan var min teve kidnappad av en reklam som höpp på att ta livet av mig. Reklamen för chokladen "Merci" är ta mig tusen det vidigaste i sitt slag och den där eländiga låten (Merciiiiii, my little way of saying thank youuuuu) måste vara världens fåningaste reklamlåt, alla kategorier.

Så här kan man väl sammanfatta mitt liv just nu...