Maffigt & imponerande

Kan man inte krossa hela storstäder utan att klassas som terrorist, så får väl hitta andra lösningar som att få utlopp för ens destruktivitet genom att göra film. Det verkar onekligen vara devisen Roland Emmerich lever efter.
Denna gång använder behöver han dock inte använda fantasifoster som onda aliens som trots sin högteknologi inte lärt sig något alls om internetsäkerhet, eller muterade jätteödlor med King Kong-komplex. Nej, denna gång har han något mer jordnära som medel - växthuseffekten och en ny istid som följd.

Eller nåja, fantasifoster är det fortfarande på många sätt när klimatologen Jack Hall förutspår en drastisk rubbning av Golfströmmen som kan komma att förändra klimatet i hela världen. Ingen lyssnar - naturligtvis - förrän det är alldeles för sent. Katastrofen får - naturligtvis - ödesdigra konsekvenser. Och mitt i stormens öga sitter Jacks försummade son, Sam, fast utan utväg. Så nu ger sig Jack ut på en arktisk räddningsexpedition till ett istida New York.

Hur osannolikt händelseförloppet än må vara, förolämpar "The Day After Tomorrow" inte publikens intelligens à la "Armageddon" eller fjolårets katastrof "The Core". Man håller en mer sansad profil som gör att det hela känns hyfsat plausibelt.
Det hela är i grund och botten ett familjedrama, men med massförstörelsescener som krydda och med en samhällskritik med en underhållande, ironisk twist.

Ett ytligt drama, måhända, men rätt engagerande och med skickliga skådespelare som håller intresset vid liv.
Skådespelarna funkar stabilt in i minsta biroll och trots att Jake Gyllenhaal borde lära sig att någon gång agera med fler ansiktsuttryck än att se ut som en nyvaken, ledsen hundvalp, så gör han det åtminstone med stil.

Nu kommer jag hamna på alla fantasynördars hatlista när jag erkänner att krigsscener mellan dataanimerade orcher och krigare inte väcker min entusiasm det minsta. Det är skit samma hur stora slagen är - jag bryr mig inte.
Att däremot se orkaner dra genom Los Angeles centrum, att se Frihetsgudinnan dränkas av en syndaflod - sådant väcker en kombination av fascination, spänning och obehag. Speciellt när det är så förbannat skickligt gjort som här.

Sällan har väl världen skådat så maffiga, gåshudsframkallande scener som här. Det är så man emellanåt baxnar över det hela. Säg vad ni vill om Emmerich som filmmakare, men han är mästare på att ta en enorm budget och bokstavligen spränga den i luften.

Betyg: 3 av 5