Talande buskar och kissblåselindring

”Sagan om Ringen” har minst två saker gemensamt med ”Titanic”: båda är omotiverat långa och överskattade till bristningsgränsen! Jag tycker det och står för det, även om risken finns att ett mindre trädgårdsland ruttna tomater slungas åt mitt håll. Det handlar inte om att jag försöker vara trotsigt finkulturell i kanten, utan om att den förstnämnda filmen inte gjorde något större intryck på mig. Visst, trilogin är välgjord i sin genre och sevärd, men jag har inget behov av att se den igen och igen, i allt längre och längre vansinnesversioner. Antagligen handlar det om att jag i grunden snarare är en sciencefictionmänniska, en filur som föredrar rymd och framtid framför dvärgar och talande buskar.

Den tredje och avslutande delen, ”Sagan om Konungens Återkomst”, väcker en del frågetecken. Varför låser till exempel skäggtomten Sauroman in sig i sitt torn? Och varför seglar Frodo iväg i en barkbåt? ”Läs böckerna! Du måste läsa böckerna för att förstå filmen.” Nej tack, då plöjer jag hellre igenom några band av Nationalencyklopedin! Jag har alltså svårt för att hitta storheten i berättelsen. That’s it? Var det det här de mest hängivna (läs: töntiga) fansen tältade för att få premiärbiljetter till? Lång näsa liksom, fast fantasterna själva verkar å andra sidan vara väldigt nöjda och lyriska. Det unnar jag dem, jomenvisst. Personligen får jag ut mer av Peter Jacksons gamla splatterkomedi ”Bad Taste”. Den filmen är underhållande.

Hur kom det sig att det saknades en kisspaus i mitten? Allvarligt, vi snackar tre långa timmar och en stor sprite. Kunde man bli akut kissnödig på hälften så långa ”Jurassic Park 3” så fanns det nog en risk att historien skulle upprepa sig. När jag före föreställningen bytte några ord med Scalabiografens* trevlige ägare, så visade det sig att även han tyckte att en liten paus egentligen vore på sin plats. Han berättade vidare att han tog sig friheten att klämma in en fikapaus när biografen visade ”Titanic” för några år sedan, vilket inte gillades av filmbolaget och därmed fick upphöra. Det kunde tydligen uppfattas som oschysst konkurrens att bjuda på de tre k:en (kaffe, kaka och kissblåselindring). Och förresten är det farligt att hålla sig! (Om ni minns den sanningsenlige advokaten Fletcher Reede i ”Liar Liar”.)

”Sagan om Ringmärkningen” platsar hur som helst inte på mina topplistor. För övrigt kan man konstatera att smaken är som den beryktade baken - sketen hos vissa! Jag håller mig alltjämt till min sciencefiction. I augusti/september någon gång borde man fasen ta och tälta för biljetter till lovande mastodontfilmen ”Alien vs Predator”. Jag vill ju inte vara sämre…

* Sölvesborgs stolthet