Korkade svenska människor

Michael Moore har gjort någonting beundransvärt för filmbranschen. I och med hans två senaste filmer har dokumentärfilm omdanats från någonting väldigt nördigt till mainstream. Om man gick på bio och såg en dokumentärfilm för ett par år sedan (och inte var filmkritiker) så skulle man bli utskrattad av sin bekantskapskrets, medan det i och med Farenheit 9/11´s segertåg nu anses som helt normalt. Michael Moore är nu mångmiljonär, och varje gång han ger ut en ny bok, eller släpper en ny film, så blir det en listetta.

Dock så för inte den excentriska fixstjärnan inte bara goda ting med sig, allt har som bekant en baksida. För efter ”Bowling for Coulombine” så förvandlades USA från ett av världens mest populära länder till någonting absurt. Bara för ett par år sedan så ville varje svensk egentligen vara amerikan, nu skrattar man istället åt den absurda stornationen. Hur kan ett land bestå av så många vapenälskande dumbommar? Hur kan en så pantad människa väljas till president? Det kan inte riktigt stå rätt till i den där jättestaten!

Men Micheal Moore hatar inte sitt land, han är känd som en fosterlandsälskare, en sann patriot. Det han vill med sina filmer är att framhäva de problem som landet dras med, så att de kan ställas till rätta. Han vill göra USA till en lite bättre plats att leva på, inte att det ska bli någonting som folk här i Sverige sitter och skrattar åt på joddlaraftnarna.

Sverige är, efter USA och Kanada, världens mest amerikaniserade land. Det är bara löjligt att alla ska hata ett land som vi själva är så pass influerade av. Jag läste en artikel i en stor svensk dagstidning där olika profiler fick välja en person som de skulle få sätta bakom lås och bom. Ungefär 60 % av de tillfrågade valde president Bush, och här inser man att någonting är fel. Vad hände med alla världens terrorister, våldtäktsmän och Palmemördare som fortfarande går lösa. Vi bör rikta vårat missnöje mot någonting som rör oss mer. Folk klagar på någonting bara för att det är poppis att göra det. Sedan så går de och sätter sig i sina amerikanska stadsjeepar och kör till McDonalds för att äta en stadig frukost.

Michael Mores Farenheit 9/11 finns recenserad på Tellusfilm