Polygoner för miljoner

Om spelkultur
Innan jag började recensera film så var det data och tevespel som gällde, jag recenserade spel på den numera skrotade och ganska bortglömda sidan MTGS. Jag har nu lagt spelrecensionerna på hyllan, men jag spelar fortfarande spel, och att spela spel ligger mig lika varmt om hjärtat som att se på film. Vad som är tråkigt är att de flesta ser spelandet som en skräpkultur, ungefär som snabbmat och annat som hör ungdomen och det moderna samhället till. Folk förstår sig inte på data och tevespelen, som bara är högljudda, våldsamma, och slöseri med tid.

Men filmkulturen är inte på något som helst sätt bättre än ”spelkulturen”. Spel kan erbjuda precis samma glädje, sorg, och skönhet som filmerna gör. Det är bara det att i spel kan man vara med och påverka vad som händer. Visst, det finns spel som bara går ut på att meja ner människor med maskingevär och spel som kränker samhällsgrupper och lär våra barn dåligt beteende. Men det finns spel som är vackra, undersköna och helt underbara. Det finns spel som får dig att skratta högt hemma i soffan. Det finns spel som får tårarna att rulla ner för kinderna, och det finns spel som lär ut saker som ingen film i världen kan lära dig. Just därför vill jag värna om de elektroniska spelen, och lyfta fram en kultur som ligger mig varmt om hjärtat.

När två världar möts
I dagens samhälle så vill man dock tjäna pengar, och för att tjäna så
mycket som möjligt på en film så görs det ibland spel baserade på filmlicenserna. I vissa fall, och det blir vanligare ju längre in i framtiden man kommer,

så går det även åt andra hållet. De mest framgångsrika spelen blir till film, och det är då en knegare som jag blir riktigt hoppfull. Sanningen att säga så är det inte många filmer baserade på teve eller dataspel som blir någonting att ha, det är inte många som en når upp till att vara medelmåttor. Men om man gillar spel så kan man inte göra annat än att hoppas på det bästa, och kanske att det den här gången blir en nytändning för spelfilmsbranchen.

Om man ska summera alla spelfilmer som har kommit ut genom årens lopp, så gör man det lättast genom att dela in dem i tre kategorier. Filmer som är bra på riktigt, filmer som är så dåliga att de blir underhållande, och filmer som är ren dynga. Den tredje kategorin innehåller, om sanningen ska fram, flest titlar. Men om man som jag gärna vill att en film baserad på ett spel ska bli bra, så flyttar man gärna över filmerna från den tredje kategorin till den lite lindrigare andrakategorin. Filmer som kan räknas in är de genomhemska Street Fighter-filmerna, och kultrullen Super Mario bros. Men så finns det vissa filmer som riktigt glimmar till, och faktiskt ses av fler än spelens trogna fans. En spelfilm som många såg var den actionpackade arkeologactionrullen ”Tomb raider”, baserat på spelet med samma namn. Det gick så pass bra för den så att en uppföljare kom ut, och plötsligt kunde filmer baserade på spel konkurrera med ”riktiga filmer”.

En annan film som har rönt så pass stora framgångar att det blir en tvåa är Resident Evil. Spelet var ett filmiskt zombieepos, och konstigt nog så förlades filmen i ett grått och sterilt forskningscentrum. Filmen var för vanliga biobesökare ingen direkt ögonbrynshöjare, men spelade in hyfsat mycket pengar för att vara baserad på ett spel. För fans av spelet var det dock extra roligt då filmen slutade ungefär där del nummer två i spelserien tar vid. I ett ödelagt racoon-city. Därför talar mycket för att uppföljaren blir en bättre film, bara det skärs ner lite på alla action, och skräcken tonas upp en smula.

Dunderfloppade, gjorde dock Squaresofts (numera Square-Enix) extremt påkostade Final Fantasy: The Spirits Within, som var tänkt att bli en barrikadbrytare mellan spel och filmvärlden. Så blev dock inte fallet då filmen totalfloppade, och tvingades släppas snabbt på dvd eftersom att den var tvungen att dra in mer pengar än den kostade att göra. Final Fantasy är helt

En genre på uppgång
Filmer baserade på spel är dock någonting som är på uppgång. Rättigheterna att göra film av stora speltitlar säljs som smör i solsken till pengagiriga filmskapare, så vi kan räkna med att se fler spelfilmer i framtiden. Närmast i tiden ligger, ovan nämnda, Resident Evil: appocalypse. Men även längre in i framtiden så har vi fler filmer att vänta. Tillexempel så ska den välkände Hongkongregissören John Who, som står bakom filmer som Broken Arrow och Mission Impossible 2, göra en tolkning av Nintendos klassiker Metroid. Vi kan väl åtminstone hoppas på en riktig kanonfilm, en sådan stor regissör har ju aldrig tidigare gjort en film baserad på spel. Många rättigheter att göra film av spel ligger på den tyska filmskaparen Uwe Bolls skrivbord. Uwe Boll ska, efter slutförandet av Alone in the dark, göra film av bland andra Dead or Alive och Far Cry.

Men även om det finns hyfsat många filmer adapterade från spel, så finns det desto fler spel baserade på filmer. Dessa görs ofta för att krama ut ännu mer pengar ur en redan urtvättad licens. Det hela började redan i och med Ataris spel baserat på ET-licensen. Ett spel gjordes snabbt för att kunna släppas till julhandeln, och kanske bli årets julklapp. Så blev det emellertid inte, då spelet var ett riktigt hafsverk, och nästan var helt ospelbart. Miljontals spelkasseter producerades ändå, och av uppenbara själ så sålde de inte så speciellt bra. Till slut så fick Atari, enligt sägnen, köra ut alla överflödiga spelkassetter i Mexicos öken, för att slutligen täcka dem med cement.

Tekniskt sett så är skillnaden mellan det primitiva Et-spelet, och ett modern licensspel som tillexempel ”Enter the Matrix” enorm, men principen är densamma.Spelföretagen vill tjäna pengar på en säker licens, och gör spel av en stor film. Spelet blir av förståeliga skäl framstressat, och inte speciellt bra, men folk köper det ändå. Det är den bistra sanningen i film-blir-spel-processen. Och liksom i licensspelens gryning så är spelen som baseras på filmer än idag spelbranchens lågvattenmärken. Förra året så listade en statistiksida de 50 sämsta spelen som kom ut det året, och trettio av spelen var licensspel baserade på filmer. Det säger väl ganska så mycket om hur bra ett genomsnittligt filmlicensspel är. Dock så finns det guldkorn, ibland så finns det faktiskt vatten i det kärl man sedan länge trodde torkat ut. Ibland så lyckas faktiskt ett filmspel med konststycket att bli riktigt bra. Det är inte ofta det händer, men att det händer är bara det ett betryggande faktum.

Nu senast så gav oss det svenska spelföretaget Starbreeze ett spel baserat till den andra filmen om antihjälten Ridick. ”Ridick: escape from butcher bay” heter spelet, och det har mottagit fin kritik världen över. Spelet följer inte filmens handling ett dugg, och det kanske inte behövs för att ett licensspel ska bli bra. Kanske att man bara ska försöka göra ett fantastiskt spel, utan att följa filmens handling slaviskt. Ett annat lysande exempel på hur film lätt kan adapteras till bra spel är Star Wars-filmerna, och alla spel som hör till. Många spel är bra, men en del är, helt logiskt, riktig dynga. Star Wars-licensen drar idag in minst lika mycket pengar på kringprodukter som den gör på själva filmerna. Pod Race-sekvensen i Episode 1 var någonting som skapades med ett spel i åtanke. Racing i hög hastighet lämpar sig ju otroligt bra för ett spel, utan att för den delen vara en karbonkopia av filmen utan bara utveckla en sekvens ur den.

En önskelista:
Om man gillar ett teve eller dataspel väldigt mycket så vill man väldigt gärna att en film baserat på det ska bli bra. Alla Street fighter-fans runtom i världen blev antagligen inte så glada över filmen, även om vi andra blev det. De som inte är insatta i spelet kan ju i alla fall skratta åt eländet. Men det finns även många spelare ute i stugorna som sitter och längtar efter att få just sitt favoritspel filmatiserat, eftersom just det spelet lämpar sig så bra för ändamålet. Jag har tagit mig friheten att spå lite i min spåkula om vilka spel som skulle lämpa sig bra på vita duken, här är några av dem.


Grim Fandango-

Efter ett par floppande filmer så får Tim Burton nog och går tillbaka till sina rötter. Han gör en animerad film baserat på Grim Fandango-licensen. Spelet som utspelar sig bland skeletten i de dödas rike lämpar sig utmärkt för Burtons syfte. Och med animeringstekniken och estetiken från A nightmare before christmas så blir Grim fandango en modern klassiker. Grim Fandango är en animerad dödsångest med mycket svart humor.


Grand theft Auto-

Oliver Stone gör en ny Gudfadern. Grand theft Auto kretsar kring en siciliansk maffiafamilj, och är mycket svävande efter spelen med samma namn. Moraldebatter blossar upp i filmens ursprungsland på grund av det kontroversiella innehållet. Filmen blir till en början bannlyst, men når till slut världens biografer. Publikrekord utan dess like följer, och återigen blir Oliver Stone hyllad till skyarna för ännu en djärv film.


The Legend of Zelda-

Ett samarbete mellan Pixar (Hitta Nemo, monsters Inc) inleds, vilket resulterar i filmen The Legend of Zelda. Filmen är som vanligt vackert datoranimerad, men stämningen är tyngre, och har en mer episk klang nu än någonsin. Spelseriens skapare Shigeru Miyamoto övervakar projektet, och filmen blir precis så bra som alla har hoppats. The Legend of Zelda är en modern saga, en saga för 2000-talet.


Det var ett par spelfilmer som jag gärna skulle vilja se, och vem vet, kanske att det någon gång blir så. Dock så verkar det som att det är ett par år till dess, och jag tror att spel och film måste bli lika mycket kultur båda två innan gränsöverskridandet kan starta. Tack så mycket för att du har ägnat den här artikeln tid, även om du aldrig har spelat ett elektroniskt spel. Till alla er som redan spelar: Keep on playing! Och ni som inte har upptäckt världen av spel välkomnar jag med mitt gästvänligaste leende in i värmen. Take the red pill, and check out how deep the rabbithole goes.