Nämen va trevligt, mer Bond!

Det finns ingen som jag känner som jag får med mig i debatt. Alla är mot mig. "Ja men det är ju det som är tjusningen!", låter det. Och det gör mig ännu mer övertygad. Det är skit. Skräp. Bond alltså. James Bond. Och det där med tjusningen, det är det jag inte riktigt förstår.
"Alla filmer handlar ju om samma sak", säger jag.
"Ja, men det är ju det som är tjusningen", låter det då.
"Alla filmer är ju inte trovärdiga för fem öre", säger jag.
"Ja, men det är ju det som är tjusningen", låter det då.
Och så fortsätter jag och gå på om hur Bond kan skjuta folk genom att skjuta åt ett helt annat håll, hur han kan sno fallskärmar från folk fallandes mot marken... Allt sånt här blir jag så trött på. Snart 21 rullar har man gjort, med samma snubbe, om samma saker, med samma brudar. Känns det som. Och varje år är det alltid någon jävla kanal som envisas med att sända dessa filmer varje lördag, på bästa sändningstid, tjugo veckor framåt. Nu är det dags igen. Tur att man har köpt Xbox.

Efter att ha varit på krogen i fredags kom jag hem och tänkte skjuta lite muslimer med mitt nyra TV-spel. Istället fastnade jag framför en sen repris av Idol på fyran. Jäklar vilket underhållande program! Juryn blev snabbt mina hjältar. Tänk att det äntligen finns folk som vågar vara raka och hårda och säga saker som att storvuxna aldrig kommer att bli popstjärnor. Bara det är i och för sig lite märkligt eftersom vi storvuxna är världens framtid om man får tro prognoserna från hälsoinstitut runt om i världen.
Sverige behöver banne mig inte mer mesighet. "Ursäkta lilla vän, men det är något med din röst som gör att tonerna inte låter helt rätt, men visst ska du få chansen att åka till Stockholm ändå!". Det är precis som med dagens barn som växer upp med sina mesiga curlingföräldrar. Vad de behöver är tydliga gränser och någon som säger direkt var skåpet ska stå utan att mesa. Och visst, det är mycket möjligt att man som storvuxen, i en utseendefixerad värdl som den vi lever i, inte kan slå igenom. För visst är det så att precis alla popstjärnor idag är riktigt smala och riktigt snygga. Oh ja. Om inte annat kan man alltid göra en "Milli-Vanilli"...

Världen har blivit allt mer intresserad av verkligheten, tycker jag mig ana. I dagsläget toppar en dokumentär om USA i Irak biolistan i stora delar av världen och snart kommer en om hur man går upp 12 kg rekordsnabbt genom att bli stammis hos McDonalds. Och på burken kan vi avnjuta en av de bästa dokumentärserierna på länge som tar oss med bakom kulisserna på det hemliga Dramaten. Och innan dess en lysande intervju med Micke Persbrant och Torsten Flinck. Skippa såporna och påhittad film för ett tag och förkovra dig i verkligheten. Den kan vara bra mycket intressantare.