Ledare: Förbannade mörker!

Jag lurade mig själv under flera år att jag tyckte mörkret var mysigt. Så fort det blev oktober började jag nynna på julmusik och tända värmeljus på kvällarna. Jättemysigt, tyckte jag. Bara det att jag snart gick in i någon sorts vägg och föll tillslut ihop på golvet i en ångestfylld depression. Inte alls så mysigt. Vi är ganska många som under det mörka halvåret år efter år försöker kämpa emot sorgen och depressionerna, fler än man anar. Mörkerdepression har blivit en slags folksjukdom som vi som lider av det måste handskas med, år efter år.

Men visst, det finns saker man kan göra för att muntra upp sig och jag skulle vilja påstå att det är nu som man måste börja unna sig saker. Det låter kanske som en urtråkig klyscha, men det ligger mycket sanning i det: se på film.
Jag har upptäckt att film kan vara den bästa medicinen och i hälsosammanhang helt klart underskattad. Videohyllan är full med titlar som fungerar bättre på nedstämdhet än vilket annat uppåttjack i världen. För tredje kvällen på en vecka har jag känt mig sprudlande glad och lycklig efter att ha sett "Love Actually". Det är som om någon lagt en gasmask över mitt ansikte och vridit på lustgasen. "Love Actually" får mig att må bra, helt enkelt. Trots att jag kan bli patetiskt kärlekskrank när jag ser den, blir jag aldrig ledsen av den. Livet pulserar i mina ådror och jag skrattar mig lycklig igen.

Film är inte bara underhållning eller ett par timmars förströelse. Film kan påverka ditt humör och din hälsa och har en terapeutisk effekt många gånger. Är jag ledsen och nere, då ser jag brittiska romantiska komedier. Vill jag komma igång och bli upphetsad, då ser jag halvtaskiga b-krigsfilmer där subben får jobba stenhårt. Vill jag känna ro och känna mig avslappnad, då ser jag mysiga Disney-filmer. Film är en medicin för alla åkommor. För mår man mentalt bra, kan man stå ut med mycket annat elände.