En julsaga

Det är en med en smula lättnad jag kan konstatera att julen är över. Julmaten som har stashats i kylskåpet börjar lida mot sitt slut, och diverse julbockar och kitschiga tomtedockor har åter förpassats till sina kartonger. Att jag har börjat känna ett sådant förakt mot julen är inte sunt, julen är en högtid där man ska träffa sina nära och kära brukar det heta. Jag vill kalla julen för ett årligt kommersiellt jippo, för att låta butikerna sälja julklappar och annat tingel-tangel. Detta är kanske ett faktum som är allmänt känt, och det kanske är ganska så passé av mig att hävda detta nu, såhär i efterhand. Men det finns även annat som bidrar till dessa hatiska känslor. Stressen tillexempel. Det känns som om hela samhället verkar för att varje hus ska utsmyckas med julgröna gardiner, en glittrig gran och apelsiner fullproppade med nejlikor. Detta följt av en hysterisk julstädning och utsmyckning bara för att få till den rätta julstämningen. Den moderna julstämningen är tydligen utbrändhet.

Speciell god är inte heller den där förbenade julmaten som man tvingar i sig varteviga år. Späckig och flottig ligger den där på faten och hånflinar envetet åt mina föraktfulla blickar. Benjamin Syrsa är också en jävla tönt. Jag må ha uppskattat Kalle Anka och hans vänner när jag var ung, när jag ser hans trevliga program nu så fylls jag bara med hat. Askungen-Ahhhhh! Tjuren Ferdinand-Arrrrghhhh!!!!! Djungelboken-Ihhhhhhhhhhh!!!!!! Det ända som har åldrats med värdighet är den roliga fågeln i djungen, ni vet. Adapadaadapada-padi-Ahi-Ahi-Ahi!!!!!

Så vad vore väl mer passande än att fly undan julens alla måsten med en riktigt bra film. (Själva syftet med Tellusfilms krönikor är ju att det på något plan ska handla om film, så här kommer den krystade avslutningen. Håll till godo.) Men så fort man slår på teveapparaturen så dyker någonting med jultema upp. Ehhh, dah! Man vill ju fly undan julen. Fast å andra sidan så kanske man inte vill ha någonting sommrigt heller. Då finns ju risken att vinterdepressionen blir för stor. Änglagård, nej tack! Och om man vill gå på bio så får man välja på samma sköna mix. Julfritt eller en ny film av Nutley? Vilken väljer du? Helena i huvudrollen javisst!

Julen är en fråga om upprepning. Någonting som jag aldrig tycker särskilt bra om. Tradition må det kallas, men jag ger fanken i vilket. Samma schema vartenda år, inget utrymme för improvisation. Nästa år funderar jag på att bojkotta julen. Så slipper jag allt ståhej. Men så plötsligt så hittar jag en gammal vän i Dvd-hyllan. Lost In Translation, som jag redan har sett sex gånger. En sjunde gång kan väl inte skada. Julen kanske inte är så dum i alla fall.

Från oss alla, till er alla:
En riktigt God Jul

PS: Benjamin Syrsa är likväl en jävla stropp :DS