Idrottsgalor -klubb för inbördes beundran

Någonstans vill jag bara skratta åt det hela. Men mest känner jag att det är tragiskt. Varför i hela friden måste man ha galor för folk som hoppar högt eller folk som springer fort? Varför ska deras prestation vara något som behöver prisas, när de ändå bara gör det för egen vinning, för sitt ego? Återigen är kontrasten mellan de senaste galorna pinsam. Det räcker att gå tillbaka några veckor och vi hyllade (och gör fortfarande) människor som tillsynes outtröttliga kämpade för att hjälpa skadade och chockade människor i historiens mest fruktansvärda naturkatastrof. Hur många människor i hjälparbetet har inte presterat någonting som borde prisas och uppmärksammas? På flera galor strax efter katastrofen har världen visat empati och solidaritet genom att skänka miljarder kronor till de nödställda. Alla vi som bidragit på något sätt, borde prisas under högtidliga förhållanden.

Kontrasten är som sagt pinsam. Människor som hoppar långt eller högt i jämförelse med människor som aktivt och ekonomiskt vill hjälpa människor i nöd. Det suveräna gänget bakom succén ”HippHipp” gjorde en parodi på galor härom året. Först ut i raden av galor var ”Lärargalan”. På något sätt är det också den parodin som stannar i mitt huvud och det är inte enbart för att jag själv arbetar som lärare. Tänk dig själv:

”De nominerade för Bästa bedrift är:
- Karin Larsson, verksam lärare i 24 år, har under sin karriär hjälpt 134 ungdomar att ta sig upp ur ett drogmissbruk. Alla dessa ungdomar är idag framgångsrika människor med familj och ett bra jobb.
- Lennart Johansson, verksam lärare i 18 år, har under sin karriär, utbildat 23 av Sveriges mest framgångsrika forskare inom cancerforskningen. Två av dem fick i år motta Akademiens pris i medicin.
- Marianne Paulsson, verksam lärare i 33 år, har under sin karriär kämpat för jämstäldhet mellan invandrare och svenskar i Fittja och har idag hjälpt 1689 ungdomar med utländsk härkomst, till universitetsstudier."

Säg mig, är inte människor som dessa värda en egen gala? Mina skattepengar kan gott läggas på att upphöja människor som arbetar för medmänniskors väl, inte människor som hoppar långt eller springer fort. Idrottsgalan förblir en klubb för inbördes beundran och för dem som viger sitt liv åt något så trivialt som att hoppa högt.