VECKOKRÖNIKA #2 - sista schlaget

Ser du ner på schlagern? Kom igen! Det är kul underhållning, faktiskt. På lördag avgörs finalen i Globen. Det är bara att ladda upp med popcorn och elaka kommentarer.

Det är härligt med en riktig schlagerstjärna i Nanne Grönvall! Skickligare, livligare och hjärtligare får man leta efter. Hon var spontan nog att segla ut och sjunga i publikhavet. Låten sitter som en smäck. Pling Forsman är ju inte helt orutinerad heller med sina 26 skrivna bidrag genom åren. Någon som blev avundsjuk var säkert Anne-Lie Rydé (Antons morsa i Segemyhr), som förlorade för andra året i rad, stackaren. Hennes uppblåsta boa måste ha varit avkomman av Allram Eest och den flygande hårbollen i Den oändliga historien. Rickard Engfors och hans operapartner slog nya rekord i smaklöshet när Cirkus Grotesk mötte Gwen Stefani på steroider. Till och med en soptipp vore sexigare.

Kommentarer om de slutgiltiga finalisterna:

1. Las Vegas med Stenmarck – Lars har inget att göra i Vegas, tandlös
2. Alla flickor med Linda Bengtzing – fröken ordjakten har en glad låt
3. Ödet var min väg med Nordman – kraxande om missbruk, anti-schlager
4. Att älska dig med Shirley Clamp – desto sämre än förra årets Min kärlek
5. Higher Ground med Sanne S – hyfsad låt, men läderpölsan är ingen favorit
6. A Different Kind of Love med Caroline W – soft pausmusik, speciell röst
7. Alcastar med Alcazar – bästa låten med engelsk text, med discokvartetten
8. Vi kan gunga med Jimmy Jansson – tjejer lär rösta, lill-Gessles pop gillas
9. Du och jag mot världen med Kempe och Nielsen – ingen personkemi alls
10. Håll om mig med Nanne Grönvall – ett proffs visar var skåpet ska stå

En del obesvarade frågor bör förresten lyftas fram. Varför viftade publiken med ljussablar? Jag som trodde att Star Wars-hysterin dog ut på 1980-talet. Varför måste låtskrivarna vara fula som stryk? Och varför fick vi genomlida tillgjorda och onödiga artistpresentationer av kalibern ”jag har hört att hon gillar rostat bröd med marmelad”? Men det roligaste med hela festivalen är nästan att klaga på sådana saker, så jag klagar inte.

* Veckans skräll: Vin Diesel gör en Arnold (muskelberg från actionfilm ger sig på komedigenren a’la Klappjakten) och hamnar etta på biotoppen i USA! The Pacifier verkar handla om en Navy S.E.A.L som sitter barnvakt, ungefär. Fånigt funkar visst.
* Veckans mellanmjölk: Kocken och Constantine. Båda går att se, men levererar inte.
* Veckans bästa: The Aviator med Leo. En intressant och ganska rolig film som inte tråkar ut en i första taget. Bättre än Gangs of Hårtork. Censurscenen uppskattas.
* Veckans oroväckande filmnyhet: Att nästa Star Trek-långfilm inte ser framåt utan bakåt i tiden, före Archer till och med. Människan har nätt och jämt fixat warpdrift. Ingen kapten? Låter mysko.
* Veckans färgkarta: Tellus nya design som är under utveckling.
* Veckans schlagervinnare: Nanne Grönvall som alltså river av en härlig låt med fart och fläkt.

Så håll om mig. Släpp inte taget. Om mig. Är som förhäxad. Av dig. Och jag vill ha dig. Kom och håll om mig nu!