Stardust ordentligt ohäftigt

För ett par år sedan var jag en trogen köpare av brittiska filmtidningen Empire som än i dag är den bästa i genren. Det som var bra med Empire var den mogna stilen. Reportagen var intressanta och välskrivna, likaså recensionerna. Empire är allt som den nya svenska filmtidningen Stardust (ny i bemärkelsen att den numera är ihopslagen med Allt om DVD) skulle vilja vara men aldrig kommer att bli. Varför? Därför att...

* Det första numret damp ner i min brevlåda för 20 minuter sedan, snyggt inlindad i plast. När jag granskar omslagssidan börjar jag redan där ana oråd. En Asia Argento poserar med kort-kort och en kåtblick som knappast är hämtad ur hennes nya Land of the Dead. Underrubriker som "Wacko Jackos nya film BOJKOTTAD" och "Ny filmtrend! STJÄRNORNA HAR SEX PÅ RIKTIGT" ger mig stora skälvan. Jag börjar alltså ana oråd men öppnar tidningen för att läsa mer.

* Det är så himla plottrigt att jag inte vet var jag ska läsa någonstans. Hade Stardust varit en nättidning hade den blivit tvungen att tänka om. En websida ska vara lättöverskådlig, stilren och ändå modern. Tankegångarna man har i Stardust är så mycket guld och rött som möjligt, en färgkombination som gör undertecknad tämligen illamående. Därtill trycker man in mängder med smårutor innehållandes diverse text och bilder. Bilder som gärna är redigerade på ohyggliga sätt så att t.ex. bara ansiktet av personen i fråga syns. Det blir så plottrigt att det blir patetiskt till slut.

*Under rubriken TALANG poserar en Melissa George med blont hår som svallar i vinden och ett pekfinger glider över läpparna (munnen alltså, vilket i och för sig inte behöver vara självklart att anta så här långt in i tidningen). Och så den där kåtblicken igen.

*I avdelningen ENTRÈ ges ytterligare en uppvisning av plotter när den är som värst.

*Undantag från regeln är att man faktiskt kör ett litet tema om Burt Reynolds, något som kommer lika oväntat som en molnfri himmel skulle göra just nu.

*Ytterligare något som är oväntat är recensionerna. Urvalet är nämligen lite av en stilbrytare. Man hade kunnat tänka sig att tidningen skulle vara fylld av machorullar för pubertala grabbar så som American Pie, men icke. Korta och lättlästa (dock ej varken informativa eller intellektuella) recensioner på allsköns filmer, både stora blockbusters och mer åt independenthållet. Detta är naturligtvis välkommet.

*Då tar vi en titt på de ställen i tidningen man ägnat ett par sidor åt ett speciellt tema. Reportagen alltså. Förutom några mindre teman om skådespelare (mesta dels kvinnliga sådana, unga och snygga är de också), har man ansträngt sig och forskat djupt och länge. Den stora rubriken (?)"HERREGUD De gör det på rikigt" är trots allt plotter och det faktum att den ger ytterligare känsla av Slitz, en intressant debatt. Artikeln handlar sålunda om det allt mer utmanande och nakna som dagens film har att erbjuda, ibland på gränsen till att vi ska fundera över om det till och med också görs på riktigt. I artikeln finns många referenser till film genom tiderna och även bilder. Hur mycket jag än tycker att det mer förstör än förbättrar att man har denna artikel i just detta det första numret, så är det en bra och intressant artikel.

Efter detta följer ytterligare en mysig text om Jane Fonda som håller i en helsida, till dess att Asia Argento tar över igen med rubriken "Mina bästa SEXSCENER har farsan filmat". Så där är vi alltså tillbaka i Slitz-världen. En helsidesbild på Argento endast iförd halvt uppknäppta jeans och en svart BH vars högra axelband hon är på väg att dra ner. Och så kåtblicken förstås.

Sen följer dock andra mer intressanta artiklar utan kåtblickar och med en uttalad publik av filmälskare. Känslan av att Stardust är en film-Slitz finns hela tiden där och förstärks av alla kåtblickar och den plottriga layouten. Skrapar man dock lite under ytan, lyckas man strunta i det så finns det ändå en viss behållning. Om man skulle styra upp sin layout, skippa alla fult skurna bilder, börja fundera över färgkombinationer och helt enkelt strama upp allt, kan Stardust mycket väl bli en riktigt bra och intressant svensk filmtidning.

Slutligen återstår dock frågan. Vem vill köpa en filmtidning som denna för 50 kronor, när hela nätet erbjuder nyheter, recensioner, artiklar i mängder och som kan mätta vilken filmfantast som helst? Inte jag i alla fall.