Film och skönhet

Jag tycker om filmer som innehåller lite udda karaktärer. Det ska inte kännas krystat, men just det här med att vara intressant och spännande som person gör mycket. Utseenden behöver inte vara vackra, behöver inte vara bildsköna. Det är snarare en häftig känsla att som tittare upptäcka att den buttra och inte alltför fagra slaktardottern (dessa egenskaper behöver givetvis inte vara sammankopplade) inte alls var särskilt osympatisk. . Det är då det hela blir… intressantare. Att något är intressant är av yttersta vikt. Det är skitviktigt. Att beakta är också att en karaktär i en film kan vara trevlig, dock inte snäll. Det är stor skillnad mellan att vara snäll och trevlig.

Bara för att man är ful behöver såklart automatiskt inte vara intressant. Men nog fasiken kan väl inte skådespelaryrket bygga på en perfekt liten Kidman- näsa eller ett par Angelina- läppar? För min film skulle jag gladeligen bojkotta plastikgubbarna Pitt och Cruise. Kan de ens visa tecken på glädje längre? En film med en bunt vackra människor är inte trovärdig eftersom alla människor inte är vackra. Placerar man däremot tre, fyra fulisar bland snyggona (som utfyllnad bara förstås, de får inga repliker) ligger man bättre till. Man kan köra antingen ”Jag var ful, men blev fin- grejen” eller kort och gott ”nördarna vs. coolingarna” för att helt enkelt visa på kontrasterna (!)

Anakin Skywalker tänker ni säkert då ni hör namnet Hayden Christensen. Snubben som blir ond i Starwarsfilmerna. Den unge Christensen har DET. Har är bildskön och han är ung. A och O. Högexponerad och hett villebråd bland brudar och Hollywoodproducenter. Passar perfekt att spela ond då killen är både stel och kall. Suck. Men totalt intetsägande.

Phillip Seymore Hoffman (Happiness, the big Lebowski m fl) är superbra i sina återkommande biroller. Kan man inte byta ut honom mot den stela Christensen?

Klart det finns många bra kommersiella och snygga skådisar i toppen, men det finns trist nog många kassa också. Rikedom baserat på… vad?