Mr Monty Python om Bröderna Grimm!

Det är inte bara ”Life of Brian” som fortfarande är en hysteriskt rolig film, mannen bakom manuset är fortfarande en anarkist, fritänkare och sjukt rolig kille. Jag som bankar loss på trumskinnen så fort det ges en möjlighet, tycker att det är hur kul som helst att trummisen i The Who, Keith Moon, skulle ha spelat en av profeterna i en gatuscen i filmen om han inte dött av sitt supande under tiden han och Monty Pythongänget hängde i Karibien för att skriva manus och festa - rollen gick till Terry Gilliam.

Terry Gilliam föddes av sin oömma moder i Minneapolis 1940 (22 november, för den som tänker skicka kort!) och eftersom det inte fanns flashiga datorspel eller tillgång till film och TV i hemmet, så fick Terry höra sagor till bröstmjölken. Detta kan ha inverkat menligt på hans karaktär och han tror sig ha vissa fördelar jämfört med barn idag av att ha skrämts till att göra ifrån sig av de mycket grymma sagorna som Bröderna Grimm samlat ihop en gång för länge sedan i en franskockuperad del av Tyskland.

Terry! Du har ofta dåliga föräldrar med i dina filmer. Tror du att världen lider av dåliga föräldrar?

- Mina barn medverkar på olika sätt i filmen. Min son är skådespelare och en av mina döttrar är min assistent. Jag har själv varit en usel och frånvarande pappa i perioder, såklart eftersom jag vigt mitt liv åt att skapa film. De har fått följa med mig på jobbet, men mycket har kretsat kring deras pappa istället för det naturliga att de ska vara i centrum och det är svårt under de förhållande som råder att ta med dem.

- Det är faktiskt ett omvänt psykologiskt dilemma, de här sagorna som jag utgått ifrån hade en uppgift: att förbereda barn inför livet. Inte som nu när allt är dalt med barn. Det är en barn/föräldraproblematik som tas upp och den lodar djupt i oss alla. I stället för att ljuga för barnen, och säga att allt är underbart och gulligt, vill jag skrämma dem från vettet för att förbereda dem inför livet. Men egentligen tror jag att föräldrar har det värre än sina barn med separation idag, och det är därför som de i all välmening servar barnen med allt. Barnen blir inte värdefulla i denna kultur, de blir överflödiga.

- Svarade jag på frågan? [Gapskratt]

Var din starkaste motivation att spela in filmen i Tjeckien att det var billigt?

- Visst, det var billigt. Men det var också en chans för mig att stanna i min favoritstad på jorden i sju månader. Prag är en fantastisk stad. Dessutom tycker jag att det är ganska fantastiskt att en ond man som Göring har byggt en så vacker studio till oss att filma i. Sedan är det detta trolska över Prag, en känsla av alkemi och Gollum. Det var också viktigt med autentiska statister, de fick under inga omständigheter se amerikanska ut, och det har vi verkligen lyckats med om jag får säga det själv. En trovärdig by - trots att allt var fejk. Jag vill tillbaka till Prag och filma snart igen.

Är du inspirerad av gamla sagor och myter som den om Beowulf?

- Nej, jag är ärligt talat mest inspirerad av Grimms sagor. Det var inte mycket film när jag växte upp, så det blev sagor. Jag antar… som ni i Sverige och norden. Ni är en produkt av isländska och nordiska sagor, och i Minneapolis finns det mycket svenskar.

I Bröderna Grimm förekommer skalbaggar frekvent… finns det någon bakomliggande orsak som vi borde förstå?

De är äckliga och någon var ju tvungen att öppna kryptorna.

De symboliserar inget annat?

-Nej

Varför valde du Peter Stormare?

- Men!? Han är ju självklar.l Han var en helt underbar hovnarr åt oss alla under inspelningen. I en scen när en krypta sakta glider igen, pressar han med sitt ansikte hela vägen för att liksom inte missa en enda millimeter film att vara med på. Helt underbar. Dessutom smickrade han mig ordentligt genom att säga att jag var en av hans två favoritregissörer. Den andra var min store idol Ingmar Bergman.

Hur ställer du dig till allt datoranimerat i dagens filmer?

- Jag vill säga att jag är otroligt stolt över de datoranimerade delarna av filmen, och de är många. Till exempel så är en spegel central i slutet av filmen, men det fanns ingen spegel när vi filmade. Allt är ditmålat i efterhand. Men den här diskussionen om den nya teknikens vara eller icke vara tycker jag är lite dum. Det handlar ju om att ha en bra idé, ett bra manus och så vidare. Inga datoranimationer i världen kan ersätta sånt. Tekniken är bra, men det är bara ett medel. Resten är hårt arbete och begåvade artister.

- Jag strök också en massa stora scener ur filmen för att jag tyckte det var lönlöst att tävla med alla stora pampiga filmer de senaste åren. Slagen i ”Sagan om Ringen”, ”Troja” m fl är ju magnifika, men det är gjort och enda orsaken att vilja göra mer sånt är att visa muskler, jag har inte det behovet, jag har ett behov av att göra bra film. Därför gjorde vi tvärtemot och såg till att hålla alla scener visuellt små. Nästan klaustrofobiska.

Flickan i vattnet i slutet av filmen - är det ”Dying Ofelia”?

- Ja och nej. Men sådana bilder sitter djupt i folks medvetande och det gör dem användbara i film.

Hur kommer det sig att du gjorde ”Fear and Loathing in Las Vegas”?

- Jag sa nej väldigt länge, mest för att det var ett skitdåligt manus. Men Johnny [Depp] skulle vara med och någon frågade tillräckligt artigt om jag inte ändå skulle göra den. Jag skrev om manus fullständigt. Jag hade läst boken på 60-talet när jag kom till USA och jag ville att det skulle vara troget ursprunget. Det svåraste under arbetets gång var faktiskt att jag hade prestationsångest gentemot Hunter S. Thompson, det hade Johnny också minns jag. Tydligen hade Hunter en liknande situation som oss - han ville verkligen inte bli besviken. Han hittade på nya ursäkter varje gång vi skulle visa honom filmen. Till slut kom han dock - och blev jättenöjd.

I 12 apornas armé talas det om lite olika teorier kring slutet, hur ligger det egentligen till?

- Hur svårt kan det vara? 5 miljarder människor dör. Så är det. En väldigt amerikansk idé. Med tanke på hur världen hanteras i supermaktens händer. Konstigt nog gillade inte amerikanarna filmen i samma utsträckning som Europa. Ha ha!

Kan du säga något om vad du håller på med nu?

- Visst. Jag jobbar med en apokalyptisk komedi som kan komma att heta ”Good Omens”, dessutom håller jag på med en poliskomedi, men det projektet är bara i startgroparna. Dessutom är ju den mycket smalare filmen ”Tideland” klar. Den handlar förresten också om dåliga föräldrar. Jeff Bridges spelar i en av huvudrollerna. Men den ska i kontrast till ”Bröderna Grimm” skrämma föräldrar istället för barn.

Fantastisk filmfestival håller på i tio dagar, kommer du att stanna och se film?

- Nej tyvärr, jag måste åka runt och sälja min film, men jag hade verkligen velat se ”MirrorMask” [Jim Henson productions fantasy, otroligt skruvad].

Vill du testa att jobba med tecknad film?

- Nej, jag kan inte tävla med de nya animerade filmerna ”Hitta Nemo” och ”Toy Story” till exempel. Mina teckningar är korkade, fula och elaka! Dessutom vet jag inte hur det skulle gå till rent praktiskt. Jag är ju inte en isolerad person när det kommer till att göra film. Jag är beroende av de fantastiskt duktiga medarbetare jag har samlat runt mig genom åren. Allt är en process och man är ett team.

Du mötte Per Åhlin igår här på Fantastisk filmfestival. Har du sett hans filmer?

- Nej, tyvärr. eftersom han är en mycket bättre tecknare än jag har jag kategoriskt ignorerat hans filmer. Vi började våra karriärer samtidigt, jag som tecknare till Monty Python och han till svenska Hasse & Tage.

Ingen har väl i samma utsträckning som du jobbat i motvind, har du aldrig funderat på att lägga av med film och göra något annat?

- Nej, vad tycker du att det skulle vara? Om jag hade alla pengar i världen vet jag inte vad jag skull göra. Att behöva slåss ifrån underläge är den kraft som får mig att gå vidare hela tiden.

Ett sådant hopplöst projekt är ju din ”Who killed Don Quixote?” som det till och med gjorts en dokumentär om,[”Lost in La Mancha” mycket sevärd - M] kommer du någonsin slutföra den och blir det i så fall samma film som du hade en vision om en gång i tiden?

- Det största problemet just nu är att ett tyskt försäkringsbolag äger rättigheterna efter vårt misslyckande i La Mancha år 2000. Men jag slåss med näbbar och klor för att köpa tillbaka dem. Ett annat problem är ju det faktum att Jean Rochefort aldrig kommer sitta på en hästrygg igen. Det är lite svårt att spela Don Quixote utan att kunna rida. Men Johnny Depp vill ju definitivt vara med. Vi talade om det häromdagen när vi träffades i Toronto.

Johnny Depp: "Terry came to visit me one day on the set of Pirates. He was looking at everything, all the giant sets, and he said, 'This is just great. I'm so pleased that you're selling out.” (Terry och Depp har avtalat att de ska samla ihop pengar på var sitt håll, så att de kan slutföra ”The Man who killed Don Quixote”).

Terry lämnar biografen med ett stort leende på läpparna, han har blivit mycket väl emottagen och han har sluppit några pinsamma frågor. Efter detta möte med giganten bestämmer jag mig för att låna ”Lost in La Mancha”-DVDn av en kompis. När jag har sett den växer min beundran för denna kämpe bland kämpar ytterligare ett par grader. Men kanske är det så, att endast den som stirrat odjuret rakt i ögonen kan hantera humorn, denna absurda och mycket beska humor, på det fulländade vis som denna mästare gör.

Av de klipp som ändå blev färdiga av ”The Man who killed Don Quixote” kan jag bara instämma med Johnny Depp: Detta är rätt man att göra det inte ens Orson Welles lyckades med. Det kan komma att bli hans livs största film och det är inte illa pinkat av en 60+:are - att ha det bästa framför sig!