Bloom och Reeves bluffar sig till stjärnstatus

Jag kan verkligen inte hjälpa det. Förlåt så mycket alla flickor där ute som pryder sina väggar med bilder på Orlando Bloom, troligast som Legolas ur "Sagan om ringen". Förlåt så mycket för att jag säger det, men jag börjar lite smått misstänka att ni gått på en bluff. Ungefär samma bluff som när Keanu Reeves var som hetast (innan "Matrix" men definitivt efter "Bill och Teds galna mardrömsresa") och prydde flickrummen världen över. Visserligen under en ganska kort tid, men det är ett fenomen som blir allt vanligare. Förlåt så mycket att jag säger det, men fallet Orlande Bloom är just ett sådant fenomen.

Efter att ha sett "Kingdom of Heaven" blir jag allt säkrare på min sak. Bloom imponerar inte. Aldrig någonsin. Visst har han gått skådespelarutbildning och visst har han medverkat i några pjäser här och där och kanske imponerade han då, men en sak är så säker -på filmduken är han faktiskt ganska urkass.

Som skådespelare får du kanske inte de mest verbala rollerna i dina debuterande produktioner, snarare handlar det om små biroller med få repliker eller inga repliker alls. Efter andra eller tredje filmen, får du kanske ett manus i handen med lite fler repliker och har du riktigt tur, små monologer som sträcker sig till över fem meningar i rad. Orlando Bloom kan nu slå följe med Reeves i kategorin "Skådespelare som får fortsätta göra filmer och som även får huvudroller men med så få repliker som möjligt för att det inte ska synas för mycket att grabben är talanglös".

Legolas säger inte mycket. När han säger något är det korta meningar i stil med "En röd sol. Blod har spillts denna morgon." Neo likaså, han är lika fåordig som vilken bonde som helst från något träsk i djupaste Norrland när han viskar fram sina meningar som aldrig innehåller fler än fyra ord. För att inte tala om rollen som Todd i "Föräldraskap" där 9 av 10 meningar består av ett ord, antingen "Dude!" eller "Duh!".

Men det är ju ett smart drag av Ridley Scott, regissören bakom "Kingdom of Heaven". Han mildrar aningen det som kunde blivit en poltisk och religiös katastrof när han i dessa tider dels låter Bloom säga att Jerusalem tillhör både kristna och muslimer och sen visar hur muslimerna ger västerlänningarna på moppo och driver dem tillbaka dit de hör hemma. Han sätter in sockersöta och fagra Bloom som med porrig bäbisröst stönar fram sina små meningar. De mer respekterade och erkänt skickliga skådespelarna som Jeremy Irons och Liam Neeson, håller han rejält i bakgrunden eller tar livet av tidigt, just får att vi inte ska genomskåda Bloom som talanglös glidare.

Det funkar dock inte på mig. Ha! Jag ser minsan igenom och det med både förundran och lite irritation. För vad det handlar om i både Blooms och Reeves fall, är att de får stå längst fram i ljuset bara för att de ser bra ut. Men det är också allt.

Svar ja, jag skulle gjort det mycket bättre själv...