Ett dyk ner i klassikerhyllan

Efter två veckors hårt slit för att tjäna ihop till hyran, räkningar, mat en vecka framåt samt en hel drös med skolböcker har äntligen plånboken långsamt börjat återhämta sig. En liten del har lagts undan för diverse blandat, en för utrymme för eventuellt festande, och den sista lilla delen har självklart lagts på en handfull tillskott i den alltjämt växande DVD-hyllan.

Den minimala budgeten på tretti quid som man ändå överskred med ett par pund blev fint spenderad efter en timmes letande genom Liverpool Stations pålitliga film- och skivaffär Impulse och hela fem nya filmer blev införskaffade. Fyra fina klassikers samt ett riktigt intressant nytt drama.

Den stora rean i Europa filmhyllan lockade mest där tre fina val gjordes i form av Krzystof Kieslowskis andra del ur Tricolour: ”Den Vita Filmen”, Sergio Leones banbrytande spaghettiwestern ”The Good, the Bad and the Ugly”, samt Ingmar Bergmans ”Autumn Sonata”, som noterbart är det enda samarbete som de svenska giganterna Ingmar Bergman och Ingrid Bergman delat. Vidare drogs man till Henry Fondas klassiska jurydrama ”Twelve Angry Men” samt den nya Shakespearebaserade ”The Merchant of Venice” med Al Pacino på sitt bästa skådespelarhumör.

Det var en riktigt tillfredställande känsla att lämna kulturshoppen med fem riktigt fina filmer alla från olika tider och länder, inte minst när man endast var dryga 500 kronor lättare. Speciellt när man hemma i Sverige precis innan återkomsten till London la ut över just 500 spänn på två Bergmanfilmer för att här kunna köpa en för bara lite över en hundralapp.

Tyvärr är det inte lika enkelt att hemma i Sverige hitta många av dessa filmer till ett sådant förmånligt pris. Tvärtom är det ofta de gamla klassikerna som ligger på en bra bit över 200 kronor vilket är en rejäl slant när man ska chansa på en film som trots sitt finfina rykte måste stå med ”gammalstämpel”, och därför ofta förbipasseras av den yngre generationen filmälskare. Likaså ser det ut vid importhyllan som ofta har priser som överskrider 300 kronor. Försöker man sedan spara en slant genom att få tag på dessa till en tredjedel av priset via internet får man slåss med regionkoder vilket ibland är hanterbart och ibland helt hopplöst att lösa.

Inte heller har svenska butiker varit speciellt bra på att införa ett motsvarande ”köp 3 filmer för 20 pund” system, förutom vid skrattretande fall där de tillgängliga filmerna oftast är i klass med ”Porky’s Revenge”, ”Cannonball Run 3” och ”Howard the Duck”. Tycker det definitivt är på tiden att DVD-priserna ska anpassas till de gamla VHS-priserna. De gamla argumenten om att det är dyrare är långt förgångna. Tvärtom är det billigare att lägga filmer på DVD plus att försäljningsmarknaden näst intill exploderat sedan DVD blivit standard i folkets vardagsrum.

Samtidigt kan man dock inte motstå att dra på smilbanden även ifall man lagt ut en halv veckolön på ett par riktigt fina filmer som blivit pånyttfödda av det fantastiska DVD-formatet. Våga ta en chansning i regisektionen under namn som Bergman, Fellini, Tarkovsky, Kurosawa och Kieslowski! Det är väl värt pengarna.

/Filip Gieldon, filmstuderande i London
Filip54@hotmail.com