5 oförglömliga filmögonblick

Nu var det ett tag sedan senast jag delade med mig av filmögonblick som på ett eller annat sätt påverkat mig, positivt eller negativt. Mycket har hänt sedan sist och många nya filmer har setts. Så här är en ny lista. Håll till godo!

"War of the Worlds", Steven Spielberg
Jag har för mig att jag listade den fantastiska scenen ur "Face/Off" där den lille pojken sitter på golvet under en makalös eldstrid och med stora hörlurar lyssnar på "Over the rainbow". Denna scen borde egentligen få en plats på listan, men jag tar upp den här istället och för sedan tankarna till en liknande scen ur "War of the Worlds". Fantastiska Dakota Fannings rollfigur sitter i källaren med ögonbindel för att slippa se och pressar sina händer mot öronen för att slippa sjunga, samtidigt som hon sjunger en barnvisa. I bakgrunden tar Tom Cruise itu med otrevliga Tim Robbins. Båda dessa scener talar för sig -barn är de som far mest illa i konflikter och våldsamheter. De som är de mest oskyldiga.

"Crash", Paul Haggis
Egentligen är varenda scen i den här filmen någonting som berör, men det jag kommer ihåg bäst är det plågsamma återseendet mellan den rasistiske polisen och den färgade kvinnan som han i ett tidigare skede antastat på värsta möjliga vis. Som om ödet ville det, blir det polismannen som räddar livet på kvinnan när han drar ut henne ur en brinnande bil. Frågan är om alla handlingar går att förlåta?

8. "Undergången - Hitler och tredje rikets fall", Oliver Hirschbiegel
Paret Goebbels vet att undergången är nära och gör det som måste göras. I sängkammaren i skyddsrummet är det modern som får göra jobbet. Strax efteråt ekar två pistolskott mellan betongväggarna. Vilken värld ville inte Goebbels att deras barn skulle få växa upp i?

"American History X", Tony Kaye
Fortfarande ger Edvard Norton mig kalla kårar när han strax efter att ha begått sina mord ler mot sin lillebror som sjunker ihop på gräsmattan. Kan hat någonsin förlåtas?

"Love Actually", Richard Curtis
Det finns inte en scen i den här filmen som inte berör en patetisk 30-årig kärlekskrang ungkarl som jag. Men det mest magiska stycket står Keira Knightley och Andrew Lincoln för. Lincoln vet att han aldrig kommer få den han älskar, men det är ju ändå jul. Med plakat och julsånger på bandspelaren, står han utanför hennes hus och erkänner sin kärlek. På mig rinner tårarna.

Det var allt för denna gång. DVD-spelaren går varm här hemma så ny lista lär inte dröja.