Oförglömliga minnen

När jag var liten, väldigt liten, var vi på besök hemma hos en släkting. Vi tittar på en amerikansk musikalfilm om små lamm och en arg och ond varg. Musiken fick jag med mig hem på band. Mer minns jag inte, men minnet kommer finnas kvar så länge jag lever. Jag skulle göra allt för att få veta vad det var jag såg och för att få se det återigen.

Alla har vi tidiga filmminnen. En del av dessa är bara små fragment som liksom ligger och vilar bland allt annat som upptar våra stressade hjärnor. Men ibland, ofta vid speciella tillfällen, kommer de fram som flashbacks och man sjunker in i något behagligt nostalgiskt.

"Love Story"
Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit när jag såg den, men jag vet att jag grät på slutet. Jag var i åldern då man inte riktigt vågade visa att man grät så mamma och systern fick höra att jag plötsligt fått så ont i huvudet. Och så satt jag där och snyftade och höll mig om tinningarna. Kanske anade de någonting. Kanske såg jag mammas leende. Minns inte riktigt.

"Evil Dead"
Hans berättade att han hade en riktigt häftig skäckis hemma. Vi var nog tre unga killar i mellanstadieåldern, som gick hem till Hasse och tittade. Jag sov inte speciellt bra på flera veckor efter det. Skrattet. När hon sitter i dörröppningen och skrattar. Det händer att jag än idag hör det där skrattet, då oftast i mardrömmar.

"The Lamp"
En helt okänd rulle tror jag, men det var ändå i samma veva som "Evil Dead". Ungdomar som sover över på ett museum. En snubbe får huvudet avvridet. Shit vad rädd jag var.

"The Burning"
I samma anda som "Fredag den 13:e". Ungdomar på sommarläger. Galning går lös. En häcksax som vrids runt i magen på en prostituerad. Fingrar som blir avklippta och blod som sprutar från en avklippt strupe.

"V"
Det finns scener som jag än idag kan minna mig om. Inte för att jag sett serien ett par gånger sedan dess, utan för att de skrämde slag på mig totalt. Jag minns att pappa var den som introducerade serien och fick mig att sitta uppe. Ibland när jag får mardömmar är det som om jag återvänder till de där stunderna, men jag gör det som i en nära döden-upplevelse. Jag ser mig själv sitta i soffan med en kudde för ansiktet, men det spelar ingen roll, för trots kudden, ser jag vad som händer på teven. Jag minns speciellt scenen där Julie hjärntvättas. Jag hör ljuden och skriken. Mardrömmarna efter det var inte att leka med.

"James Bond"
Daniel skulle ha kalas. Jag tror vi var 9 år och han fyllde 10. Ryktet sa att vi skulle titta på James Bond. Mamma fick hispan och ringde upp Daniels föräldrar och sa att Jesper inte fick se sånna filmer. Det slutade med att vi fick se "Herbie" istället. Det här minnet är förmodligen en av de mest pinsamma episoder från min barndom. Du anar inte hur det kändes. Skulle visserligen kunna lista ganska många andra episoder också som har med överbeskyddande mammor att göra, men det får bli nästa gång.

"Caligula"
Måste ha varit i tidiga tonåren. Vi vallfärdade till Kalle vars pappa satt och tryckte på denna halvporriga film. Vi struntade så klart i alla tråkigheter utan spolade fram till orgierna. Man fick se könsorganen. Sen blev vi alla kissnödiga ungefär samtidigt och köade utanför toaletten.

"Karate Kid"
Efteråt var jag så pumpad med adrenalin att jag sparkade loss ett helt betongblock från biografen hemma i Lidköping. Kompisarna blev så klart imponerade till tusen.

Det är märkligt det här. Minnen man har måste någonstans ändå ge en hyffsad profil om den jag har kommit att bli. Det var mycket skräckisar redan då och under min sena tonårstid konsumerade jag ännu mer skräck. Idag har jag liksom gått tillbaka. Tillbaka till kudden framför ögonen och med nedvridet ljud. Alla de där mardrömmarna gjorde kanske sitt.
Och är det så att du känner igen den där musikalen, maila mig omedelbums!