Öga mot öga med Herr Cronenberg

Stockholms 16e filmfestival har dragit igång på allvar och det märks; på stan snackas det om hur bra svenska Storm är, ifall man tror på Sympathy for Lady Vengance eller inte och, framför allt, ifall man var och träffade David Cronenberg.

Man måste erkänna, kanadensaren är i sin egen liga brilliant. Tillräckligt independent för att utforska det erotiska i bilolyckor men samtidigt tillräckligt mainstream för att få chansen att regissera Viggo Mortensen i dennes senaste film, A History of Violence. Det är med andra ord ingen Lynch vi talar om här. Mannen är utflippad, men han är det bara på gott.

Han har också lyckats med något som väldigt få regissörer får fram i sina filmer – att sätta sig personliga unika prägel. Man ser inom ett par minuter att det man tittar på är en David Cronenberg film. Andra som har lyckats med detta är tidigare nämnda David Lynch samt bland annat Martin Scorsese och Oliver Stone, men med största sannolikhet tar det slut efter tio. Det är en bedrift att få biopubliken att känna att detta är ”min” film. Och det har Cronenberg definitivt lyckats med.

Ta den väldigt underskattade och brillianta Crash till exempel. Skulle denna film ha regisserats av någon annan? Den erotiska undertonen, definitiva avvikelsen från klassiskt filmskapande och det ständiga utforskandet är konstant närvarande och det finns inte en möjlighet att förutspå nästa steg.

Hans nya film History of Violence är betydligt mera mainstream och massmottaglig. Samtidigt innehåller den allt det ovannämnda. Det är, trots allt, en Cronenberg film.

A History of Violence var den officiella öppningsfilmen för Stockholms filmfestival. Salongen var fullpackad, rödvin dracks och ett surr fyllde lokalen kring ifall ryktet var sant att regissören skulle infinna sig redan på premiären, och inte bara under Face2Face dagen efter.

Och visst var han där. Han fick äran att förklara festivalen öppnad genom att klippa ett band film, vilket han självklart passade på att skämta till om att han inte gillade en scen ur filmen och nu utförde sin Directors Cut live. Ridån gick sedan upp och filmen började. Trodde vi. Självklart strulade ljudet och filmen behövde startas om, helt i riktig festivalanda. Detta hände bland annat förra året på Melinda Melinda och Oldboy och har blivit lite utan av ett trademark. Kan tänka mig att det inte uppskattades så värst mycket av Cronenberg dock…

Så festivalen är i full rulle och ikväll ska bland annat svenska Storm ses. Ser dock också väldigt mycket fram till Kiss Kiss, Bang Bang och Enron: the smartest guys in the room. Missade tyvärr Stoned med Tuva Novotny, men ska försöka ta den på en annan visning ifall det går. Hoppas…