VECKOKRÖNIKA #24 - Alias går i graven

Det känns lite vemodigt, men kanske är det bäst så här? Fem händelserika säsonger är ganska lagom. Det skadar inte att sluta med flaggan i topp.

J.J. Abrams spionactiondrama ”Alias”, med snyggingen Jennifer Garner i huvudrollen, läggs alltså ner. Den pågående femte säsongen blir således den sista. (Här i Sverige har TV4 kommit en bit in i säsong 4). Tv-seriens producenter har tretton avsnitt kvar att planera och utlovar ett värdigt och spektakulärt slut:

”Five years ago J.J. Abrams designed 'Alias' to encompass a unique and challenging blend of spy-adventure, family drama and love story that contained deeper mythological elements ... The arc we have planned for the remainder of the season will honour all of these disparate elements, as we wrap up the story of Sydney Bristow in a surprising and, we think, thrilling way ... 'Alias' is not going to wind down as it comes to an end, it's going to rev up, and we're going to make it the event it deserves to be.”

(www.darkhorizons.com)

Tittarsiffrorna har tydligen sjunkit ganska markant. Det kan ha att göra med vissa förändringar i rollistan, delvis beroende på Jennifer Garners graviditet, vilket av naturliga skäl har hindrat henne från att sparka lika mycket röv. Lite som när Mulder försvann från ”Arkiv X” och nya ansikten försökte fylla hans konspirationsfylliga skor, om ni minns. Som tv-tittare är man känslig när det gäller större förändringar i en tv-serie man följer. Nu har jag inte sett något avsnitt från säsong 5, så jag spekulerar mest här. Vidare har ”Alias” tvingats byta sändningstid i USA, vilket inte direkt förbättrat tittarsiffrorna.

När började serien tappa? Säsong 3 ansågs vara för komplicerad. Nya tittare hade svårt att ansluta utan att ha sett föregående säsonger. Som en följd av detta så förenklades säsong 4, vilket knappast fick de trogna fansen att jubla. Personligen tycker jag att säsong 2 är den allra bästa säsongen, mycket tack vare Lena Olins porträtt av Sydneys förrädiska mamma. Efter att Olin tackade nej till säsong 3 så tappade serien lite av sin gnista i mina ögon. Ironiskt nog så har ”Alias” aldrig varit en braksuccé när det gäller tittarsiffror, inte ens under sin storhetstid. Däremot har fansen och kritikerna hyllat denna delikata blandning av starka relationer, mystisk mytologi och listigt spioneri.

När man tänker efter så verkar det vara ett vanligt fenomen att en tv-serie ofta är som bäst i sin första och andra säsong, tänk ”Arkiv X” med flera. Tar inspirationen slut sedan? Blir producenterna lite bekväma efter en viss framgång? Eller är det bara omöjligt att överträffa något som redan är i världsklass? Förhoppningsvis håller en tv-serie som ”Lost” längre än så. (”Alias” skapare J.J. Abrams ligger bakom ”Lost” också.) Risken där tror jag ligger i om man gör sig av med för många omtyckta karaktärer. Vad som gör ”Lost” till något extra, förutom vändningarna i handlingen och den exotiska miljön, är just variationen av färgstarka karaktärer. Det finns en favorit för varje typ av tittare. Försvinner för många kända ansikten så kan det hända att publiken förlorar tålamodet. Det gäller att finna rätt balans.

Tillbaka till ”Alias”. Om man blandar Indiana Jones (jakten på Rambaldis artefakter och humorn), Mission: Impossible (hemlighetsmakeriet och alla twists) och James Bond (det prylfyndiga agentliret och explosionerna) och lägger till en rejäl dos känslor, så får man ”Alias”. Ett avsnitt är ofta i klass med en långfilm när det gäller det mesta, trots en begränsad budget. Tv-serien är gång på gång häftig, gripande, rolig och klyftig. Jag kommer alltid att värdera den högt.

Sista avsnittet i USA förväntas sändas i maj 2006. Och då kanske alla komplicerade intriger reds ut, inklusive Rambaldi-mysteriet? <0>