Johan Karlssons ultimata årskrönika 2005

Det är svårt att få ihop en kristallklar lista. Vissa filmer har man missat och man vill gärna ha någon slags bredd när det gäller genrer. Så här blir i alla fall min högst personliga lista över årets 11 mäktigaste bioupplevelser. Rätt så mainstream, men den speglar onekligen min smak.

Årets 11 mäktigaste bioupplevelser:

1. SERENITY
Jag och en polare såg smygpremiären på Fantastisk Filmfestival i Lund bland en hel del fans.
Joss Whedons kortlivade tv-serie ”Firefly” blev långfilm. Ett fenomenalt äventyr som träffade rätt i mitt sciencefictionhjärta. Rolig, tänkvärd och underhållande på en och samma gång. Nyckeln är att man verkligen brydde sig om de sköna karaktärerna på rymdskeppet Serenity. Den bästa sciencefiction jag sett sedan James Camerons fullträff ”Aliens”. Jag säger bara: ”It's okay. I'm a leaf on the wind!” Ni Firefly-fans förstår vad jag menar. Jäkligt mäktigt!

2. BATMAN BEGINS
Den bästa superhjältefilm jag sett sedan Sam Raimis fullträff ”Spider-Man 2”. ”Batman Begins” tog genren på allvar och visade hur en slipsten ska dras. Tacksamt nog var den djup, mörk och intressant, utan att tappa underhållningsvärdet. Jag gillade att nya påfund blandades med seriens klassiska mytologi. Särskilt Bale, Caine och Oldman var rätt män på rätt plats. Satte DC på kartan igen. Nästa lovande återupplivningsförsök: Stålis i ”Superman Returns”.

3. MEET THE FOCKERS (FAMILJEN ÄR VÄRRE)
Jag är svag för Ben Stillers klantighetskomedier. Och Jay ’Austin Powers’ Roach vet sannerligen hur man regisserar en komedi och tar tillvara på improvisationer. Robert De Niro och Dustin Hoffman tillförde rutin. Pinsamheterna var många och extrema. Man led med Greg (Stiller) samtidigt som man motionerade smilgroparna: ”Look, Little Jack was crying so I picked him up and gave him some hugs. Then I went into the kitchen to answer the phone and when I came back, he had let himself out of the playpen, put on ‘Scarface’ and glued his hands to the rum bottle. Ok?” En lyckad uppföljare.

4. KING KONG
Efter en långsam start (som i efterhand kändes motiverad med tanke på hur högt tempot blev och hur tydligt dialogen avtog) så lyckades ”King Kong” imponera både känslomässigt och actionmässigt: Man tyckte synd om den ensamma bautaapan, och det var en fröjd att se honom banka dinosaurier sönder och samman. En vacker och unik film som gav mig mycket mer än ”Sagan om sega Ringen”. Inga apkonster. ”Jurassic Park IV” har mycket att leva upp till i framtiden.

5. STAR WARS: EPISODE III – REVENGE OF THE SITH
George Lucas knöt ihop alla trådar elegant då Anakin transformerades till den levande respiratorn Darth Vader. Ljussabelsfajterna var storslagna. John Williams soundtrack var pampigt och passande. Skådespelarna levererade äntligen laddat skådespeleri och man hittade känslan. De nya filmerna visar på hur en demokrati lämnar över makten till en diktator. Överkansler Palpatine, det vill säga den onde Sith-lorden, manipulerade sakta men säkert republiken och spelade ut sina motståndare mot varandra. Dra era egna paralleller. En värdig avslutning på tidernas rymdsaga. Härnäst blir ”Star Wars” tv-serie.

6. CRASH
En tänkvärd och gripande berättelseväv om rasfördomar i USA. Sandra Bullock gjorde för en gångs skull en seriös roll, och hon gjorde det bra. Flera olika livsöden flätades samman. Jag och min dejt smög hukande in i biosalongen (visserligen hukade inte hon sig har hon sagt i efterhand) och missade dessvärre de fem första minuterna. Men sen var man fast i filmen. Intressant och skarpt.

7. LIFE AQUATIC
Bill ’Lost in Translation’ Murray är som ett årgångsvin. Han blir bara bättre och bättre med åren, även om han var kul redan i ”Ghostbusters” för en herrans massa år sedan. Här spelade han en föredetting till dokumentärfilmare som ville hämnas på den jaguarhaj som åt upp bäste vännen. Ett udda måste i samma anda som ”The Royal Tenenbaums”. Bisarr humor och skickligt agerat. Årets dramakomedi. Bättre än ”Broken Flowers”.

8. KALLE & CHOKLADFABRIKEN
Johnny Depp och Tim Burton var föga förvånande en lyckad kombination än en gång i sagolikt roliga och fantasifulla ”Kalle & chokladfabriken”. Minns själv den tecknade varianten som man såg när man var liten. Storyn om en snäll arbetargrabb som får en unik chans är fascinerande och charmig. Karikatyrerna av barnen gillades. Och vem annars hade kunnat spela Willy Wonka? Precis. Sedan kunde man älska eller hata de dansande dvärgarna.

9. THE AVIATOR
Det här Scorsese/Leo-samarbetet var betydligt mer njutbart än halvdana ”Gangs of New York”. Leo gestaltade regissören/piloten/affärsmannen Howard Hughes med stor trovärdighet, från kärlekens höjder till galenskapens lågvattenmärken, i en fängslande dramafilm som inte tråkade ut en i första taget. Hughes mötte censuren för att argumentera för att visa bröst på vita duken. Idag är filmklimatet desto mer vågat. För tankarna till klassikern ”Citizen Kane”, vilket är menat som en komplimang.

10. HITCH
Efter sopiga uppföljare (”Men in Black 2” och ”Bad Boys 2”) så hade Will Smith hittat rätt igen. Smith var avslappnad, lagom rolig och högst trovärdig som dejtingdoktorn Hitch. Han tipsade hyggliga killar om hur de skulle få sina drömtjejer på fall, samtidigt som det egna kärlekslivet gick allt annat än som på räls. Manuset var begåvat och oväntat i denna trivsamma feelgoodmovie. Igenkännande saker om tjejers tankesätt behandlades: ”Jag behöver tid för mig själv” betyder tydligen antingen ”inte intresserad” eller ”ansträng dig mer”. Lärorikt.

11. THE GRUDGE
Underskattad och välgjord remake. Det skorrande och långhåriga hotet lyckades skrämma mig och min polare, vilket inte händer alltför ofta. Sarah Michelle Gellar klarade av att hålla upp berättelsen. En tvåa är på gång där Gellar ska lämna över facklan till nästan lyckligt ovetande offer. Spooky.

¤ Imponerande filmer som säkert kunde kvalat in på listan om man sett dem på bio och inte på dvd: svenska polisfilmen ”Carambole” och amerikanska vinroadmovien ”Sideways”.

* Årets underskattade kloningsförsök: ”The Island”
* Årets överskattade avrättning: ”Collateral”
* Årets hetaste par: ”Mr & Mrs Smith”
* Årets opassande lyckliga slut: ”War of the Worlds”
* Årets ojämnaste komedi som kraschar: ”Wedding Crashers”
* Årets pengarna i sjön: ”Innan frosten” (Wallander 1)
* Årets Indiana Jones Light 1: ”National Treasure”
* Årets Indiana Jones Light 2: ”Sahara”
* Årets vitlöksosande besvikelse: ”Blade 3”
* Årets vardagsbuttra Bill Murray: ”Broken Flowers”
* Årets oj-va-kul-att-se-Paris-Hilton-dö-en-brutal-död: ”House of Wax”
* Årets segaste hjärnsläpp: ”Alexander”
* Årets någon-som-kommit-ur-puberteten-borde-spelat-huvudrollen: ”Kingdom of Heaven”
* Årets Persbrandts-film med tragikomiskt passande titel: ”Som man bäddar…”
* Årets badkruka: ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”
* Årets stabila comeback: ”Land of the Dead”
* Årets mjukaste serietidningsfilm med Jessica Alba: ”Fantastic Four”
* Årets mörkaste serietidningsfilm med Jessica Alba: ”Sin City”
* Årets inget under ytan: ”Constantine”
* Årets sadistiska tråkfilm: ”Kocken”
* Årets bästa b-film: ”Anacondas”
* Årets originalet var bättre: ”The Legend of Zorro” och ”The Ring Two”
* Årets oj-jag-glömde-batterier-till-min-ficklampa-på-min-gigantiska-puffra-fåneri: ”Doom”