Jeppes årskrönika 2005

2005 måste gå till historien som det år jag såg minst film. För med facit i handen, har det inte blivit mycket alls. Vad gäller biobesök kan de räknas på två händers fingrar men desto fler DVD-tittningar har det blivit. Fram tills att mitt kompakta hemmabiosystem totalt havererade för någon månad sedan. Något som nästan gav mig en längtan efter att dö. Eller åtminstone flytta till Antarktis på obestämd tid.

Med inte allt för många filmer sedda, är det också svårt att riktigt kunna välja ut hela titlar, utan istället vill jag dela med mig av ögonblick. Inte bara ögonblick ur filmer, utan även ögonblick runt om detta tema.

Man kan väl kanske inte säga att 2005 var ett lysande filmår. Det har inte kommit någon direkt storfilm som hela världen väntat på, men däremot små guldkorn som man inte hade hört så mycket om innan de slog ner som stora bomber i biosalongerna. "Crash" är en av dessa filmer som inte lämnade någon oberörd. Det finns scener i den filmen som är svåra att glömma bort. Tillsammans med mästerligt skådespel och lika mästerligt manus, kan "Crash" nog ses som ett av årets stora ögonblick. En liten anonym film med en själ och ett hjärta större än vi någonsin kunde ana.

För den som gillar att fly från den trista vardagen, lyckades Johnny Depp och regissören Marc Forster, tillsammans med framtidens stora barnstjärna Freddie Highmore, att totalt överraska mig i "Finding Neverland". Jag har nog aldrig andats så tyst och lugnt någonsin. För mig blev det en rofylld stund där jag på något sätt kunde tänka tillbaka på min egen uppväxt. Härligt, helt enkelt.

Andra känslor väcktes i mig under tiden jag såg "Sin City". Det är i sig kanske ingen direkt höjdarfilm, men paketet som är något av det häftigaste och snyggaste jag sett. Tekniken att ge hela filmen en känsla av att man bläddrar i en serietidning, skådespeleriet och hur man levererar repliker, språket, ljuset - ja "Sin City" blev för mig det som "Episode III" aldrig skulle kunna bli just för att där är det raka motsatsen. "Sin City" är ögongodis när det är som godast.

Bland de lättsammare filmerna i år blev, hör och häpna, "Madagascar" en liten favorit. Men imponerade klart mest på mig, gjorde "The 40 year old virgin" som trots den fåniga och misstolkande titeln, visade sig vara en grymt allvarlig och samtidigt otroligt rolig film. En film som bara är galen och därför också helt underbar är "Kung Fu Hustle" och undertecknad använder denna som lyckopiller under gråa dagar.

Överlag känns det som om jag lyckats pricka in hyffsat bra vilka filmer jag skulle ha sett 2005. Några misstag har så klart begåtts som t.ex. "Stealth" och "Star Wars: Episode III", men summan av kardemumman är ändå att av de få filmer jag sett, så har det varit ganska hög klass. Jag tycker mig dock ana att stora och riktigt bra filmer idag inte längre gör så stora entréer på den svenska marken. De kan smyga sig in utan att göra något väsen av sig och sen ligga och vila och vänta på att bli upptäckt. Jämför detta med året då "Armageddon" hade premiär och då man hade stora byggsatser i biograferna med tickand klockor som räknade sekunder och minuter till premiären.

Stort detta år har också varit att Åse Kleveland på SFI har valt att flytta hem till Norge och att Guldbaggegalan definitivt har kommit på avvägar och bär antingen göras om grundligt eller läggas ned helt.

Med dessa ord önskar jag alla Tellus-läsare ett gott nytt filmår!