Reklam, Narnia och återkomst.

En filmrecensent som ogillar att gå på bio, kan det vara en illusion eller en verklighet?
I fallet Gustaf (eh, alltså Jag) så är fallet rätt nära verkligheten.
Det hela kan tyckas vara rätt löjeväckande, men jag måste säga att jag inte är speciellt förtjust i det faktum att en biobesökare ska hosa upp 80-90 :- för att få se reklam. För om vi ska vara ärliga så är det en reklamvisning som håller på i 10 min, ibland upp till en kvart. Det är ju löjligt. Trailers är en sak, det hör till bioupplevelsen. Men att få samma typ av konsumentreklam på en biograf som tv-kanalerna levererar dagligen är, enligt mig, sjukt. Med de inkomsterna som biograferna får av sina besökare så borde svensk filmindustri ha den kapaciteten att skära bort all reklam som sker på vita duken.

Det kan te sig lite komiskt, jag har varit lite väl inaktiv här på Tellusfilm den senaste tiden och när jag väl skriver något så verkar det som att jag har pms.
Men detta ska det bli ändring på nu.
Nu skriver vi 2006 och jag firar faktiskt 10 år som filmrecensent nu. Det måste ju firas på något sätt.
Kanske med att skriva extra mycket?

Jag fick faktiskt arslet ur vagnen häromdagen och begav mig till Svensk Filmindustris lokaler här i Örebro och tittade på C.S Lewis epos Narnia.
En film som levererade betydligt mer än vad jag kunde tro. Den gav mig mer kött på benen när det gäller regissörer till episka sagor och storverk. De ska helst ha en bakgrund som regissörer till animerade filmer. På något sätt så levererar de mer habil regi till spelfilmernas animerade delar.
Så är det verkligen med Andrew Adamson, som innan Narnia regisserade Shrek och Shrek 2.
Och förutom att barnskådespelarna gjorde bra ifrån sig så var Harry Gregson-Williams score till filmen väldigt subtilt och vackert.
Där filmen tappade i dramaturgi och i vissa scener, stela skådespelarinsatser (Tilda Swinton har bara ett ansiktsuttryck) tog den igen i svulstighet och foto.
Stridsscenen är f.ö. en av de bättre jag sett. Mer konkret än de flesta slagen som utspelade sig i Ringen-trilogin.

2006 blir ett år att se fram emot i filmväg. Som alla andra år, men i år ska jag figurera desto mer här på Tellusfilm. Det är ett av mina ytterst få nyårslöften (vem kom på den usla idén?).

Och till er som ännu inte sett en av 2005 års bästa filmer, så finns nu The Upside of Anger att hyra hos era lokala uthyrare. Kevin Coster och Joan Allen är cyniskt underbara i Mike Binders lilla storverk om komisk vuxen blindhet och alkoholism. Se den.